Vad har jag med att Jesus föddes ?

Att kejsar Augustus hade en skatteskrivning i början av vår tideräkning vet alla historiker om. Lukas fastställer ytterligare tidpunkten genom att nämna landshövdingen Kvirinius som styrde över den östra delen av Romarriket, där Israel ingick. Josef och Maria som vid skatteskrivningen bodde i Nasaret fick fara till Betlehem eftersom han var av Davids släkt. Inte heller det är särskilt konstigt. På mina id-handlingar står det Skönsmon, trots att jag inte har någon större anknytning till denna del av Sundvall mer än att jag är född där.  Det är lättast att identitetsbestämma människor av deras ursprung, eftersom folk kan flytta både en och två gånger under sin livstid. Själv har jag flyttat sex gånger hittills. Josef och Maria skulle alltså färdas de 13 milen mellan Nasaret som låg i Gallileen och Betlehem som låg i Judéen. Inget underligt förhållande för en fattig snickare, som Josef.

 Inte underligt med att ett barn kommer oväntat, när man minst anar det, och att det faktisk är upptaget på alla härbärgen i en stad. Särskilt om många är ute i samma ärende. Skatteskrivningen gjorde väl att den lilla staden Betlehem var fylld med folk. Förr, innan man kunde deklarera via Internet, kunde man, natten sista deklarationsdagen, se en lång karavan av människor längs Kungsängsgatan i Uppsala till och från skattemyndigheten.

Så, Josef och Maria hamnade ute i ett stall. Man hade ingen säng åt Marias son när hon fött. Man tar vad man har tänkte det unga paret och lade Jesus i en krubba, det vill säga en behållare för foder åt djuren. Utanför Betlehem fanns herdar, som vaktade får, precis som det finns där än idag.

Allt detta är naturliga saker. Men om man bara berättar julevangeliet med detta innehåll så har man missat själv huvudnyheten, precis som utgivaren av lokalpressen missade bröderna Wrights bedrift.

Inte långt ifrån stallet där Maria och Josef hittat logi, befann sig några herdar som om natten vaktade sina får. För dem visade sig en Herrens ängel och Herrens härlighet lyste omkring dem.

Det var natt och plötsligt lystes allting upp runtomkring dem. En Herrens ängel visade sig för dem. Och de blev mycket rädda.

Men ängeln hade ett budskap. Och lyssna, för missar man detta budskap, så missar man hela poängen med julevangeliet. Ängeln säger till herdarna:

”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.  Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.” (V.10, 11)

Det var en stor glädje, för denna nyhet var vad judarna väntat på i flera tusen år. Gud hade redan till Adam och Eva sagt att kvinnans avkomma skulle besegra den onde, Moses hade 1400 år innan sagt att alla släkter skulle välsignas genom en ättling till Abraham, David hade berättat om att Gud skulle sätta en evig Konung på Hans tron, Jesaja hade 700 år tidigare sagt att han skulle födas av en jungfru och profeten Mika hade sagt att han skulle födas i Betlehem. Klart att det var en glad nyhet.

Men det var inte bara en glad nyhet för att Han var efterlängtad, det var en glad nyhet på grund av vem Han är.

Varför är det en glädje för folket?

Ängeln svarar:

”jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.  Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.”

En frälsare betyder en räddare, en hjälpare. Räddas från vad? Hjälpas till vad? Behöver du och jag hjälp. Är vi i knipa?

Det enklaste svaret är att människan behöver räddas från sig själv. Det behöver man väl knappt bevisa. Se, på vår värld. Vem är det som förstör den vackra jord Gud skapat åt människan? Vem är det som dödar människor? Vem är det som sprider fattigdom, orättvisor och skada åt människor.

Svar: Människan själv, därför att vi är syndare, därför att vi lämnade gemenskapen med Gud när Adam och Eva bröt mot Guds bud i Eden, för att vi föds till själviska varelser.  Det finns mycket gott med människor också, men vi bevisar varje dag att vi inte förmår älska Gud och våra människor fullkomligt. Därför är vi syndare. Och för att vi är syndare, så behöver vi en Frälsare, en som räddar oss. Därför föddes Jesus, därför säger ängeln till Herdarna:

”jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.  Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.”

Denne Frälsare som ligger i krubban, detta lilla barn är Herren, säger ängeln. Gud som skapat hela universum, alla galaxer, stjärnor, planeter och molekyler, har lindats och bäddats ner i hö och halm i ett stinkande stall. Gud har blivit människa. Gud har blivit som en av oss, av ett enda skäl för att bli vår Frälsare.

Människan misslyckades med att leva det liv Gud ville att hon skulle leva. Därför kom Jesus för att leva det fullkomliga livet, ett rättfärdigt liv, och Gud räknar hans rättfärdiga liv oss människor till godo, så att om Gud frågade oss på den yttersta dagen om vår rättfärdighet, så kan vi svara att Jesus kom och Jesus uppfyllde lagen i vårt ställe. Inte för att vi skulle slippa att leva ett rättfärdigt liv, men för att vi skulle slippa att dömas för de fel mot Gud och vår nästa som vi ändå begår.

Det var också därför han dog. Med våra synder, vår fel, våra missgärningar, vår olydnad, så tjänar vi ihop till ett evigt straff, men det straffet avtjänade Kristus när han dog på korset, den skuld vi har inför Gud den betalade Kristus med sitt eget blod, som han utgöt på korset.

På grund av Jesus så vet vi att vi aldrig behöver dö, utan får evigt liv, varför då? Jo, för att han besegrade döden när han uppstod ur sin egen grav på den tredje dagen.

Detta är det glada budskapet. Jesus har kommit och gett oss full förlåtelse genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse.

Ängeln säger också till herdarna:

”Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag." (v. 12-14)

Änglarna sjöng det som prästen varje söndag sjunger eller säger: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden.”

Men det är väl inte fred på jorden? Det är ju krig här och var på jorden. Vad menas? Det är ju inte frid i alla människors hjärtan heller.

Om den frid vi söker är lugn och ro och en frihet från bekymmer, så missar vi vad för frid änglarna sjunger om.

Aposteln Paulus skriver:

”Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen. Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga” (Kol. 1:19 - 22)

Vi människor är av naturen inte vänner med Gud, därför att synden skiljer oss från Gud. Men genom att Jesus dog på korset, så har Gud tagit bort det som skiljer oss från Gud, därför har vi frid med Gud.

Men låt oss vända tillbaka till juldagsnatten i Betlehem, till stallet och till krubban.

Vad tänker Josef när han ser ner i krubban? Kanske tänkte på vad ängeln sagt till honom för en tid sedan, att barnet som skulle födas genom Maria skulle vara tillkommet genom den helige Ande, inte på naturligt sätt, Kanske tänkte han på sitt ansvar att vara adoptivfader eller styvfader år Guds Son.

Vad tänkte Maria när hon såg ner i krubban? Kanske minns hon att ärkeängeln Gabriel sagt åt henne att hennes son skulle ” kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron.” (1:32). Kanske hade hon tänkt på vad hennes kusin Elisabeth sagt till henne om att Maria nu var Herrens moder:

”varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?” (Luk. 1: 43)

Vad tänkte herdarna? Vad tänkte de vise männen?

Det finns ytterligare några människor som saknas vid krubban. Vilka är det?

Det är du och jag. Men genom julevangeliet som vi hört läsas idag får också du och jag blicka ner i krubban. Vad tänker du och jag?

Detta är en helt avgörande fråga om vi ska äga samma frid, samma förlåtelse som Josef och Maria ägde, som herdarna och de vise männen ägde.

När vi ser på barnet, så ska vi inte bara tänka: "Ett barn är fött". Vi ska tänka på det änglarna sade till herdarna:

”en Frälsare har blivit född åt er”

Tror vi de orden, tror vi att Jesus har frälst oss ifrån allt som skiljer oss från Gud då har vi frid med Gud, då har vi förlåtelse för våra synder. Då behöver vi inte vara rädda för döden, utan får glädja oss åt att vi äger evigt liv genom Jesus Kristus, vår Frälsare.