Ingenting inträffar tidigare än Gud bestämt

Min tid är ännu icke kommen." (Joh. 2:4)

Ingenting inträffar tidigare än Gud bestämt. Därför är alla mänskliga rådslag, tankar, all mänsklig strävan och önskan, icke nyttigt till något, så framt saken icke är besluten i himmelen. Konungar, furstar och herrar må hålla råd, avtala allt, huru de vill. Den sak Gud beslutit går igenom, de andra fördröjs och hindras, om

än alla människor på jorden ville sönderslita varandra för att få dem igenom. 

 Med ett ord: Gud vill inte låta konungar, furstar, herrar och visa på jorden ställa visaren på tidens och händelsernas ur. Han vill själv ställa den åt dem. Vi skall inte säga honom, vad klockan har slagit. Han vill själv säga oss det. Herren har sålunda för allt bestämt dess tid, såsom att vara rik, att vara fattig, att dö och så vidare. Därför skall envar anförtro sin sak i Guds händer, glatt ta emot och bruka vad Gud ger för stunden, samt för det tillkommande hjärtligt anbefalla sig åt Guds ledning. De, som göra på annat sätt och som, före det Guds stund slagit, vilja på egen hand slå sig igenom, de har därav intet annat än hjärtesorg och allsköns olycka. De må vredgas och knota, så mycket de vilja. Gud aktar inte på det.

Ur: Resekost, av Martin Luther

I adventets tid

1. Gör porten hög, gör dörren vid För Herren i adventets tid, För Konungen av Davids hus, För världens Frälsare och Ljus. Se, nattens mörker är förbi, Och därför glada sjunger vi: Min Skapare, min Gud, Är underbar i råd.

2. Rättfärdig hans bälte är, I saktmod kommer han nu här, Hans huvud krönt av helighet, Hans spira är barmhärtighet. All nöd och jämmer är förbi, Och till hans ära sjunger vi: Min Frälsare, min Gud, Du som är stor i dåd.

3. Frid vare dig, Jerusalem, Där denne Konung har sitt hem, Dem går det väl, som älskar dig Och i ditt tempel gläder sig. Du skänker dem välsignelse Och frid, som världen ej kan ge. Min Tröstare, min Gud, Vad du är stor i nåd!

4. Gör porten hög, gör dörren vid, Att ärans Konung, stark i strid, I hjärtat får en boning, som Blir invigd till hans helgedom. Så kommer Konungen till dig, Och salighet har han med sig. Vad du är stor, min Gud, I råd, i dåd, i nåd!

5. Kom, käre Frälsare till mig, Min dörr står öppen nu för dig, Kom in med nåden i mitt hus Och upplys mig med nådens ljus! Giv mig din Ande, ty han vet Den väg, som för till salighet. Låt mig i himmelen få lova dig! Amen.
(Luthersk Psalmbok 946, G. Weissel, Utg.)

Ljuset i tunneln

"Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er." Matt. 5:12

"Om jag bara kunde se ljuset vid tunnelns slut!" "Om jag bara visste vad mitt beslut leder till!" Ja, livet kan vara fullt av mysterier. Utom för en sak: den slutgiltiga utgången. 

Eftersom Jesus levde, dog och uppstod för dig är dina synder förlåtna, fullständigt, komplett. Du

KOMMER till himlen, om du lever i tron på Honom. Snacka om ljus i tunnelns slut! Och ja, under det här livet kan evighetens ljus se ut att vara långt borta. Det kan kännas som om det bara är ett nålstick av ljus när allt annat känns som mörker. Men troende genom åren har känt på det där sättet; och nu solar de sig i den eviga frälsningens ljus. Och en dag kommer du också att göra det. Ljus i tunnelns slut? För dig, alltid! På grund av Jesus! 
 
Jesus Frälsare, rikta mina ögon mot himlen. Amen.

Ha fördrag med varandra och förlåt varandra

"Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra." (Kol. 3:13)

Här förbjuds all rättegång ibland de kristna. Ingen har rätt att hämnas sig själv, utan han bör förlåta och ge efter. Och detta inskärper aposteln genom att visa, hur Kristus förlåtit oss. Märk också, att han skriver det till rätta kristna och ändå anser han dem vara så skröpliga, att den ena gör den andra illa, och att den ena anklagar den andra. Så borde det ju inte vara bland kristna.

Men det är vad jag ofta sagt, att Kristi rike är ett sådant mysterium, som man aldrig helt kan lära ut. Dem, som inte tror, kan man inte vända från gärningarna, utan de vill alltid lita på dessa, men dem, som tror, kan man aldrig nog få till att göra gärningarna. De förra har ingen lust till tron, de senare ingen lust till kärleken.

Så är nu Kristi rike beskaffat, att hans kristna inte är fullkomligt heliga utan är stadda i tillväxt. Därför finner man ännu bland dem vrede, onda lustar, sorg och andra svåra fel, vilka Paulus kallar nästans börda, som den ena skall fördraga hos den andra, liksom Kristus tålde och fördrog mycket sådant hos sina apostlar och liksom han ännu dagligen fördrager sådant hos de sina.

Ur Resekost, Av Martin Luther

Vandra i förtröstan

"Då kom den en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: `Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?´ Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: `Tig! Var tyst!´ Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Han sade till dem: `Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?´ Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: `Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?´" (Mark. 4:37-41)

Lärjungarna var rädda och frågade vad för sorts man Jesus måste vara. Svaret på deras fråga hittar vi i psalm 107, speciellt verserna 23-25: "De som for ut på havet med skepp och drev handel på stora vatten, de såg Herrens gärningar och hans under i havens djup. Han talade, och en stormvind uppstod så att havets vågor gick höga."

Vi ser att det är Gud som befaller vinden och vågorna och de lyder. Psalmen går vidare till att kommentera hur skräckslagna männen skulle vara, och att när de ropade till Gud, skulle han lugna sjön. Om lärjungarna kommit ihåg psalmen den gången skulle de ha känt igen sig själva som männen som far ut på havet med skepp. Det faktum att Kristus Jesus kontrollerar naturen är en tröst för oss, vad behöver vi frukta om vi är i Kristus? Inget kommer att hända oss annat än hans goda och nådiga vilja. Amen.

Bön: Herre Jesus, du kontrollerar allt. Stilla vår oro för naturens hotande krafter runt oss. Hjälp oss att vandra i den förtröstan som kommer från att veta att vi har frid med Gud på grund av ditt heliga offer. Amen.

Gud ger liv

"Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen." (Joh. 6:40)

Människan förde död till världen, Gud ger liv. Vi förtjänar att dö på

grund av våra brott emot Gud. Vi förtjänar den eviga döden på grund av vår synd. Men Kristus Jesus förde liv till världen. Han är liv, och vi som tar del av hans kropp och blod har liv i oss. Vi kommer inte att dö, utan leva. Amen.

Bön: Himmelske Fader, tack för livets gåva - din son Jesus, vår Frälsare. Förlåt oss våra många synder för hans skull. Gör oss trogna honom genom din Helige Ande, så att han kommer och reser oss upp den sista dagen. Amen.

Jesus går till Fadern för vår skull

"Den Helige Ande skall låta världen få veta sanningen i fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern." (Joh. 16:10)

Dessa ord utgör sammanfattningen av hela det återlösningsverk, för vars utförande Guds son blev sänd, vilket verk han utfört och ännu gör, nämligen hans lidande, död, uppståndelse och hans fortsatta omsorg om sitt rike. Ty detta att gå till Fadern är intet annat, än att han genom blodsutgjutelse och död ger sig till ett offer och sedan genom sin uppståndelse övervinner och underkuvar synd, död och
helvete och sätter sig levande på Faderns högra hand, där han osynlig regerar allt i himmelen och på jorden.

Han samlar och utbreder sin kristenhet genom evangelii predikan och som en evig överstepräst står han i Faderns

åsyn och ber för dem, som tror, ty de är ännu behäftade med synd och svaghet. Han tilldelar dem sin Helige Andes kraft att övervinna synd, djävul och död. Detta är de kristnas rättfärdighet inför Gud, att Kristus går till Fadern d.v.s. att han lider, dör och uppstår för oss och försonar oss med Fadern. Det är en främmande rättfärdighet som vi inte har gjort eller förtjänat men som är oss skänkt och tillräknad.

Han skall vara vår rättfärdighet, varigenom vi blir värdiga inför Gud och är hans kära barn och Arvingar. Alltså heter det: Ingen blir rättfärdig (inför Gud) på annat sätt än att Jag dör och uppstår ifrån de döda. Detta att Jesus går till Fadern är det, som ensamt gör, att Gud nådigt upptar och rättfärdigförklarar varje människa som i tro håller sig till Kristus.

Ur Resekost av Martin Luther