En hednisk officers tro

”säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.” (Matt 8)

Denna bekännelse till Kristus från officeren är en bekännelse om att Kristus är mer än en människa.

Officeren vill på sitt eget vis förklara varför det inte är så underligt att ett av Kristi ord kan ha en sådan kraft.

”Också jag är man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör

han det.’

Så som Herodes Antipas underordnade stod officeren under en annans auktoritet. Om nu han som inte stod högst, kunde styra över jordiska angelägenheter genom auktoriteten i sitt ord, hur mycket mer skulle inte Guds Son med sin gudomliga auktoritet och makt kunna styra med sitt gudomliga Ord, han som inte har någon ovanför sig eller bredvid sig.

Att begära av Kristus att han skulle rädda hans tjänare från döden genom att bara yttre ett ord uttrycker en tro på Kristi gudomliga allmakt.

”När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: ’Amen säger jag er: I Israel har jag inte funnit en så stark tro.”

Gud hade förberett Israels folk på Messias ankomst genom profeterna, och här och där hade Kristus funnit exempel på tro. Men aldrig hade han sett en sådan tro som officeren uppvisade. 

Nattvarden försäkrar oss om evigt liv

I nattvarden ser vi med våra ögon bara bröd och vin.

Men Kristus har sagt om det bröd och det vin som delas ut och tas emot i nattvarden: ”detta är min kropp för er utgiven till syndernas förlåtelse” och ”denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, för er utgjutet till syndernas förlåtelse”. 

Därför att han har sagt att det är så, vet vi att vi får Kristi sanna kropp och blod till syndernas förlåtelse i nattvarden.
Luther frågar i katekesen:

"Vilka välsignelser får vi genom detta ätande och drickande? 

Det visar orden: "Utgiven" och "utgjutet för er till syndernas förlåtelse." Genom dessa ord får vi syndernas förlåtelse, liv och salighet i detta sakrament. Ty där syndernas förlåtelse är, där är också liv och frälsning."

Dopet försäkrar oss om evigt liv

För vår frälsning får vi lita på att Gud har rätt när han säger att våra synder har burits av Guds Son på korset och sonats genom Hans död. I honom är vi förlåtna. Detta får vi lita på, för att Guds Ord, säger så.

När vi tänker på vårt dop så kanske vi inte kommer ihåg så mycket. ”Det är bara vatten”, kanske någon säger. Hur kan vatten åstadkomma så stora ting? Men genom katekesen har vi lärt oss:

”Det är inte vattnet som åstadkommer det, utan Guds Ord som är förenat med vattnet och tron som tror på detta Guds ord i vattnet, ty utan Guds Ord är vattnet vanligt vatten och

inte ett dop, men om Guds Ord kommer till vattnet är det ett dop, det vill säga ett livets vatten till salighet och ett bad till ny födelse i den helige Ande såsom Paulus säger till Titus i det tredje kapitlet, enligt sin barmhärtiget gjorde han oss saliga genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus vår Frälsare, för att vi rätfärdigförklarade genom hans nåd, skulle bli arvingar i hoppet till evigt liv.”

Och i Efesierbrevet läser vi:

”Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av Ordet.” (Ef.5:25, 26)

Vatten är vatten. Men när Guds Ord är förenat med vattnet i dopet: ”I Faderns, Sonens och den helige Andes namn” , så är det ett dop. Och Kristus har lovat: ”den som tror och blir döpt, skall bli frälst” (Mark.16:16)

Säg bara ett ord!

Vi människor kan kanske förmås att tro om Gud gjorde väldiga uppvisningar, om hela vårt väsen uppfylldes av hans kraft, om det lyste och dånade.

Men officeren i Matteus 8 förstod att för Guds son räcker ett ord. När Gud i begynnelsen skapade himmel och jord så sade han och det vart han befallde och det stod där. Gud sade. ”Varde ljus” och det vart ljus. Skriften säger: ”Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord.” (Hebr. 1:3)

Det är honom officeren tilltalar:

”säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk”

Varje dag översköljs vi med ord, genom tidningar, TV, radio och alla människor runt omkring oss, och med rätta varnas vi för att tro på och lyssna på allt vi hör. Det är ju bara människor man som talar och egentligen kan man inte lita på någon människas ord fullkomligt. 

Tänk så tryggt då att när det gäller de eviga och andliga tingen, de saker som rör vår själ och vår frälsning, så behöver vi inte lita på någon människas försäkran, någon människas ord. Vi får gripa tag om och hålla fast vid Guds eget ord, Bibeln.

”säg bara ett ord.”

Om vi lyssnar på vårt eget hjärtas röst, samvetet, vad hör vi då? Ja, då hör vi inget annat än att vi är syndare som inte förtjänar något annat Guds straff. Men Gud Ord säger:

”Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för at frälsa syndare.” (1 Tim.1:15)

Gud är både helig och kärleksfull

Gud är både helig och kärleksfull i en och samma person. Hans helighet upplöser inte hans kärlek och hans kärlek upplöser inte hans helighet, men båda förenas vid Kristi kors. Vid Kristi kors uppenbarar Gud sin helighet genom att straffa världens synd i hans korsfästa kropp och samtidigt uppenbaras hans kärlek eftersom det är Gud själv som är fastspikad på korset och också blöder för en hel värld därför att han älskar alla människor.

I vår lutherska katekes så tränas vi i att hålla samman dessa två egenskaper i Guds väsen: hans helighet och kärlek.

Därför svarar vi inför varje bud: ”Vi skall frukta och älska Gud”.

Officeren som i Matteus 8:8 sade”säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk” erkände sin egen ovärdighet och Guds helighet, men hade inte släppt blicken från Guds kärlek.

Bara ett ord från Guds Son räcker. Denne officerare var inte bara en vän till Guds folk och bekant med dess skrifter. Han hade också förstått att applicera profetian om Messias på mannen från Nasaret och erkände att löften också innefattade nåd för honom själv.

Herren Gud hade många gånger i det gamla förbundets skrifter lovat att besöka sitt folk. Och nu stod han där i mänsklig gestalt i Jesus person.