Guds kärlek riktar sig också till den avfällige

”Herren talade åter till Ahas och sade: ’Begär ett tecken från HERREN, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.’ Men Ahas svarade: ’Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta HERREN.’ Då sade Jesaja: ’Lyssna nu, ni av Davids hus: 'Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.” (Jes. 7:10-14)

För att kung Ahas inte skulle ha den minsta tillstymmelse till tvivel på att Gud var mäktig att uppfylla sitt löfte att beskydda folket mot araméerna och Efraim säger han genom profeten Jesaja:

”Begär ett tecken från HERREN, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.” (v. 11)

Sigill med fr bibl. tid:"Tillhör Ahas Jotams son, kung i Juda"

Ahas hjärta hade dragits till hednisk avgudadyrkan, men Herren tilltalar ändå den avfällige kungen:

”Begär ett tecken från HERREN, din Gud.” (v.11)

Hur långt viken Ahas än var från förbundsfolkets Gud så var han ändå infogad i förbundet genom omskärelsen, han var av Davids hus och insatt som kung på Juda tron av Gud själv.  Till avfällige kungen som en gång ingått i förbund med honom talar han dessa kärleksfulla ord: ”Herren din Gud.” Det var ord av kärlek från förbundets Gud som borde smälta den avfällige kungens hjärta.

Att sätta sin förtröstan till Herren

”Herren talade åter till Ahas och sade: ’Begär ett tecken från HERREN, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.’ Men Ahas svarade: ’Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta HERREN.’ Då sade Jesaja: ’Lyssna nu, ni av Davids hus: 'Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.” (Jes. 7:10-14) 

Vi kommer vi direkt in i ett politiskt dilemma för kung Ahas som regerade i det lilla riket Juda mellan ca: 735-715f. Kr. Kungen i Aram tillsammans med Efraims kung hade dragit upp med sina arméer för att strida mot Jerusalem (Jes. 7:1). När kung Ahas och hans folk fick reda på det darrade de som ”skogens träd skälver för vinden” (7:2)

Kung Ahas var inte en kung som var trogen Herren, förbundsfolkets Gud. Skriften berättar att Ahas själv ägnade sig åt hednisk religion, lät sin son gå genom eld och tände offereld på höjderna, kullarna och under alla gröna träd (2 Kung. 6:34).
Men Ahas hörde ändå till Davids ätt som Gud hade gett stora löften. Därför sände Herren profeten Jesaja till kung Ahas.

Gud hade fört sitt folk ut ur Egypten, in i löfteslandet, han hade bevarat det under domartiden och under de kungar som följde efter David. Gud vill genom profeten Jesaja få kung Ahas att lita på att Gud också ville bevara det i fortsättningen. Han ville föra Ahas tillbaka till en rätt tro och en förtröstan på förbundsfolkets Gud.

Jesaja skulle säga till kung Ahas som darrade av skräck över att araméernas och nordisraels härar stod utanför Jerusalem:

”Akta dig och var lugn. Frukta inte och var inte rädd för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med araméerna och för Remaljas son, i deras rasande vrede.” (Jes.7: 4)

Du behöver inte vara rädd, om du har Gud på din sida, lika lite som David var rädd för Goliat när han gick emot honom i Herren Sebaots namn. Gud hade skyddat sitt folk mot Faraos härar när de gick genom Röda havet. Och när Ahas son Hiskia blev kung i Juda så beskyddade Gud sitt folk från angrepp genom att Herrens ängel slog 185 000 assyriska soldater på en natt (2 Kung. 19:35).

Men till skillnad från Ahas så högg Hiskia sönder alla avgudabilder (2 Kung. 18:4) och förtröstade på HERREN (2 Kung. 18: 5, 6). Han bad till Gud och vände sig till Honom i tro och förtröstan på befrielse (2 Kung. 19:14-19).

Profeten Jesaja manar kung Ahas och hans folk att sätta sin förtröstan till Herren Gud. ”Om ni inte är fasta i tron har ni inget fäste.” (Jes. 7:9)

Bara Kristus kan släcka vår andliga törst

Kristus säger: 
”Om någon törstar, som kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram” (Joh. 7:37, 38)

Tidsfördriv kan stimulera för stunden, psykologer kan kanske dämpa eller bota psykiska problem, läkare kan medicinera bort kroppslig smärta, man kan glädja sig åt musik, sport och underhållning på ett ytligt sätt. Men den enda som ger verklig glädje för själen, verklig tröst och lindring för vår ande och en djup frid som andas frimodighet inför skuld, död, dom och helvete är Kristus Jesus, vår korsfäste och uppståndne Frälsare. Honom får vi tro på, lita på och förtrösta på och genom tron vara hans barn.

Att tro på Kristus är att dricka av Livets vatten. Genom tron på Honom förenas vi med den förlåtelse han vann för oss på korset. Vilken tröst och vilken glädje!  Denna tröst får vi bjuda vidare till de människor som stapplar av törst i världens torra öken.

Kristus säger i Bibelns sista bok:

”Åt den som törstar skall jag ge fritt och för intet ur källan med livets vatten…den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta livets vatten för intet.” (Uppb.21:6, 22:17)

Ingenting kan ersätta trösten i Kristus

Gud slog sitt folk i det gamla förbundet med lidande för att det skulle lära sig att förtrösta på Honom och ingenting annat. 

Lidandet är inte ett tecken på Gud är arg på oss. Gud vill lära oss att lita på honom och ingenting annat. 

I ett samhälle där man har allt man tror sig behöva: mat, kläder , hus och hem, pengar och ägodelar så kan Gud halka undan på en hylla för sig. Vi börjar så lätt att tro att vi klarar oss på egen hand. Vi skall nog fixa det här. Men det materiella och alla njutningar kan aldrig ersätta vår själs törst efter den levande Guden. Därför går många människor i Sverige idag omkring och trots all välfärd känner sig olyckliga, ensamma och tyngda av skuld.

Vi lever inte i en materiell öken, vi har ingen brist på vanligt dricksvatten. Men vi lever i Sverige idag i en andlig öken. Profeten Jesaja säger i Jesaja :

”vatten skall bryta fram  i öknen, strömmar på hedmarken. Den glödande sanden skall bli en sjö, den torra marken vattenrika källor. Där schakalerna har sina lyor skall det växa säv, vass  och bambu.” (Jesaja 35: 6f.)

Detta knyter han till ankomsten av Honom som kommer för att frälsa. När Jesus samtalar med den samaritiska kvinnan vid Sykars brunn så säger han:

”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa som flödar fram och ger evigt liv.” (Joh. 4:13, 14)

Vid ett annat tillfälle sade Kristus:

”Om någon törstar, som kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram” (Joh. 7:37, 38)