Korset - de troendes berömmelse

På korset har Gud visat att han älskar oss trots våra synder. Genom korset uppenbarar Gud sin kärlek till oss och genom tron tar han upp oss till sina barn.

Vad är det Gud säger som är värt att berömma sig av i honom?

 ”Att jag är HERREN, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden.” (Jeremia 9: 24)

Guds nåd till syndare uppenbaras vid korset. Guds rätt blir framlyft vid korset. Guds krav på förlikning från människan tillfredsställs på korset. Gud straffar Sonen för våra synder och vår skuld. Och Gud verkar med rättfärdighet genom korset.

Den rättfärdighet som Kristus uppvisade, den tillräknas oss genom Kristi död och uppståndelse.

De kristnas berömmelse

”Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är HERREN, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden.” (Jeremia 9: 24)

Det finns en berömmelse som är värdig Guds barn. Det är när vi berömmer Gud, när vi tackar och lovprisar Honom. Det kan vi aldrig göra för mycket.

Gud säger genom aposteln Paulus:

”av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” (Ef 2:8,9)

 På ett annat ställe säger han:

”För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen.” (Gal 6:14)

Tänk att få ha sin enda berömmelse i Herrens Jesu Kristi blodiga och föraktade kors. Jag är en syndare, men jag gläder mig åt att Kristus Guds son dött för min synder och gett mig full förlåtelse. Det är det enda jag vill berömma mig av.

Vem är rik, egentligen?

”den starke [skall inte berömma sig] av sin  styrka …Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig” (Jer 9: 24)

Man kan berömma sig för vad man äger. Det är inte fel att vara rik. Men det är fel att berömma sig av vad man äger.

Man kan lura sig själv om man bygger all sin lycka, glädje och trygghet på vad man äger. Skriften säger:

” Frukta inte när en man blir rik, när hans hus växer till i härlighet. Av allt detta får han ingenting med sig vid sin död, hans härlighet följer honom ej dit ner. Om han än prisar sig välsignad under sitt liv, om man än berömmer dig när du gör dig goda dagar, så skall hans själ gå till sina fäder, till dem som aldrig mer ser ljuset.  En människa, som mitt i sin härlighet är utan förstånd, är lik boskapen som förgås.” (Ps. 49: 17 – 21)

Vi lär oss idag:

” den rike [skall inte berömma sig]  av sin rikedom.”

Hur rika, smarta och starka vi  i verkligheten är ser vi väl tydligt när vi rannsakar oss själv och märker hur ofta vi misslyckas i våra liv.

Vad hjälpte oss vår styrka, vår rikedom och vår vishet när vi gav frestelsen bifall, när vi tappade tålamodet, när vi brast i kärlek, när vi glömde Gud, när vi inte lyssnade på sanningen i Guds Ord.

Vi har alla syndat i dessa avseenden, men Gud bjuder sann tröst åt alla f.d. stolta människor vars egen berömmelse släpats i smutsen, som börjat se hålen och fläckarna i den egna visheten och styrkan.

Sann kunskap kommer från Gud

Det första stegen bort från Gud togs när Adam och Eva tillät ormen att få dem att glömma sin relation till Gud och för en stund tänka på sig själva. I den stunden, när ormens ord hade trängt in, så handlade allt bara om vad behagligt det var att se på trädet och vad gott frukten smakade.

Men den kunskap som är värdefull för vår själ och vårt eviga väl kommer inte från oss själva, utan från Gud:

”Den vise skall inte berömma sig av sin vishet… Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig.” (Jeremia 9: 23, 24)

Den som är stark ska inte tala om den styrka han har. Han skall säga:

”HERREN är min styrka och min sköld, på honom förtröstade mitt hjärta. Jag fick hjälp och mitt hjärta gläder sig.” (Ps 28:7)

Vi lär oss i Jeremia:

”den starke [skall inte berömma sig] av sin  styrka …Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig” (Jeremia 9: 24)

Eget beröm för fokus bort från Gud

Eget beröm är för det tredje fel, därför att det för fokus bort från Gud. När man för mycket berömmer sig själv gör man sig själv till Gud.

De skrytsamma förklarar att det är de själva som lyckats, de är de som nått framgången, det är de som presterat, när det i själv verket är Gud som låter oss andas, låter vårt hjärta slå, ger oss mat och kläder.

Den skrytsamme förstår inte att allt vi har och äger är gåvor ur Guds hand. Just det här begreppet gåvor ur Guds hand kommer faktiskt från Bibeln. När David slitit och jobbat för att samla ihop järn, sten, trä, marmor, guld, silver och ädelstenar till templet så ber han till Gud:

”Så tackar vi dig nu, vår Gud, och lovar ditt härliga namn. Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig.” (1 Krön 29:13, 14)

En helt annan inställning hade kungen av Tyrus, Gud säger till honom:

”Ditt hjärta är högmodigt och du säger: Jag är en gud, jag tronar på en gudatron mitt ute i havet. Ändå är du bara en människa och inte en gud, hur mycket du än i ditt hjärta tycker dig vara en gud.” (Hes. 28:2)

Kanske någon kommer ihåg vad världsmästaren i tungviktsboxning Muhammed Ali sade 1971 inför sin match mot Joe Frazier: ”Vi ska klara upp förvirringen den 8:e Mars. Då ska vi se en gång för alla vem som är kung! Det finns ingen människa som lever som kan ge mig stryk. Jag är för smart! Jag är för snygg! Jag är den störste! Jag är kung! Jag borde vara på ett frimärke.”

Det är lite så vi vill vara också, för snygga, för smarta och för starka. Men Gud vill inte ha en andraplats i våra liv.

Israels folk hade börjat välja bort Gud till förmån för sig själv. Det speglar väl ganska bra attityden i vårt samhälle. ”Om jag vill göra detta, så ska ingen få stoppa mig. Vill jag ha detta, vill jag känna detta, vill jag uppleva detta. Så ska jag väl få det. Det viktiga är att det känns bra för mig. Ingen får köra över mig. Jag behöver inte ta hänsyn till vad som är rätt eller fel. Jag måste få förverkliga mig själv.” Jag, jag, jag.

Kanske jag ska säga att Muhammed Ali den 8 Mars 1971 förlorade matchen mot Frazier.

Ibland slår Gud undan fötterna på oss för att vi ska vända oss till honom. Ibland verkar det vara enda sättet för oss att få vår blick från oss själva.

”Den vise skall inte berömma sig av sin vishet” (Jer. 9:23), säger Gud.