Han som har all makt i himlen och på jorden

”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden.” (Matt 28: 18)

Ingen människa hade varit allsmäktig över himlen och jorden. Men nu, alltsedan Kristi födelse fanns det en människa: Människosonen, den människovordne Guden, som hade all makt i himlen och på jorden.

Som sann Gud ”född av Fadern före all tid, Gud av Gud ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad” (Nicenska trosbekännelsen) hade han av evighet all makt. Men enligt den

mänskliga naturen som han hade fått av jungfrun Maria, hade han nu också som sann människa ”all makt i himlen och på jorden”. Därför säger han:

”Jag har fått all makt i himlen och på jorden.”

Det är så stort att vi har svårt att förstå det. Som kung härskar Kristus över alla änglar och ärkeänglar, alla härskare och herravälden, alla krafter i höjder och troner, alla stjärnor och galaxer. Ja, över den onde som är besegrad och alla hans onda andar. Han härskar över alla ministrar och presidenter, kungar och härskare i det höga, alla livets förhållanden och omständigheter, alla relationer i universum. Både i det stora och det lilla.

Lärjungarna, skeptiker som blev hängivna troende

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:16-20)

Förnuftsmänniskorna pekar på dessa några få lärjungars tvivel som

något som skulle visa på tvivelaktigheten i Kristi framträdande på berget. Men egentligen är det tvärtom. Det faktum att lärjungarna inte var lättlurade och godtrogna människor, utan skeptiker uti fingerspetsarna, visar att det inte finns det minsta utrymme för att misstänkliggöra trovärdigheten i deras berättelse. Inget mindre än en verklig uppstånden Kristus kunde övertyga dem. Och han gjorde det.

” Då trädde Jesus fram och talade till dem”

Han hade stått på avstånd. Som förhärligad med det himmelska majestätets glans omkring sig, så var det kanske att skåda honom på avstånd som att se solen genom att titta på solen. Han trädde då fram mitt ibland dem, i deras krets, så att de kunde se honom och känna igenom honom som den älskade Mästaren som vandrat tillsammans med dem över hela Gallileen och Judeen. Ansikte mot ansikte talade han med dem. Han hade uppstått från graven och nu visste de det.

Vad som får tvivlet att vika

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå.” (Matt 28: 16)

Gallileen var ett passande ställe eftersom de där kunde få vara ifred för alla fientliga judar i Judéen. I grannskapet hade dessutom de flesta lärjungarna sina hem.

Vid ett berg hade Kristus haft sin stora bergspredikan( Matteus kap. 5-7), på ett berg hade han valt de tolv som sina apostlar och på ett

berg hade han uppenbarat sig för dem i himmelsk härlighet. På ett berg känns det som himmel och jord möts. Med hela den mäktiga himlen ovanför och åsynen av världen nedanför, talar Kristus om sin makt i himlen och på jorden och om lärjungarnas uppdrag i världen.

Där väntade de. Och plötsligt är han där.

”Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade.” (Matt 28: 17)

Han framträder ur den osynliga världen framför dem med sin mänskliga kropp. Och de faller ner i tillbedjan. Inför denna upphöjda åsyn är det naturligt. På samma sätt hade de vise männen tillbett den nyfödde Frälsaren (Matt.2:11) och mariorna hade fallit ner i tillbedjan (Matt. 28:9) när han mötte dem på vägen tillbaka från graven.

Tillbedjan är en stark bekännelse av deras tro på Kristus som den människovordne Guden. Ingen annan Gud fick tillbes. Nu skådade de Gud kommen som blivit människa i Kristus.

Men, säger texten, ”andra tvivlade”. Hur kan man tvivla på något man ser för sina ögon? Thomas gjorde det och människor gör det än idag. Thomas såg Kristus för sina egna ögon och människor idag ser Guds egenskaper i skapelsen. Ändå säger människor idag: ”Om jag bara får se, tror jag.” Jo, tack. Det är inte där skon klämmer. Tvivlet sitter inte hjärnan utan i hjärtat. ”Det är för bra för att vara sant. Det är ju helt enkelt fantastiskt. Mina sinnen måste ta fel.” Ja, men om sinnena inte räcker, vad ska då kunna övertyga?

Det visar texten som fortsätter:

”Då trädde Jesus fram och talade till dem”

Tron kommer när Kristus talar till oss, och hans Ord talar direkt in i hjärtat. Sen nämns inte ett ord om något tvivel. Samma sak gäller än idag. Människor kan diskutera, debattera och resonera i det oändliga. Inget ljus, ingen visshet, ingen övertygelse. Sedan kommer Kristi Ord som talar rätt in i hjärtat och mörkret viker för ljuset.

När lärjungarna började komma ihåg

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:16-20)

Kristus hade flera gånger talat om för sina lärjungar att han skulle dödas av judarna. Men när han blev gripen, så var det som bortglömt. Likadant var det, när gäller uppståndelsen. Han hade sagt i förväg att han skulle uppstå på den tredje dagen. Profetian i gamla testamentet hade också förutsagt hans uppståndelse. Ändå var kvinnorna som gick till graven och de första lärjungarna som besökte

den förvånade när de inte fann honom där. Den närmaste tidens alla intensiva händelser och kanske tvivlet hade grumlat deras sinnen, så att de inte mindes hans ord.

Vid detta tillfälle, i Matteus 28 hade några dagar gått efter uppståndelsen. Han hade visat sig för lärjungarna vid några tillfällen. För kvinnorna vid graven, särskilt för Maria från Magdala och för Emmauslärjungarna. De hade sett den tomma graven och mött Guds änglar. Ja, han hade stått mitt ibland de elva i den låsta salen.

Nu började de minnas vad han hade sagt. I påsksalen hade han sagt att de skulle gå före till Gallileen efter uppståndelsen (Matt. 26:32). Ja, vid graven påminde både änglarna (Matt. 28:7) och Jesus själv (Matt. 28:10), kvinnorna att de skulle gå före till Gallileen efter hans uppståndelse.

Vid berget i Gallileen har vi alltså lärjungar som äntligen börjar komma ihåg vad han hade sagt.

Herren är min Herde

HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
 Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
 

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.

 Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.
(Psalm 23)

En herde som ger sitt liv för fåren

Skriften säger:

”Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.” (Rom 5: 6-11)

Så även fast vi är som får, dumma, hjälplösa och omgivna av fiender, så finns det hopp för oss, därför att det finns en Herde. En herde som älskar oss, som skyddar oss och som leder oss.

Han leder oss till vattenbäckar och gröna ängar. Och det är evangelium i Ord och sakrament. Det är församlingen där vi kommer samman för att lyssna på Guds Ord och ta del av hans nattvard. Det är på sätt vi orkar vandra vidare.

I Skriften påminns vi om att Herden inte bara offrar sitt liv för fåren. Han begravs och går på tredje dagen ut ur graven som den uppståndne. Han som besegrat alla våra fiender, döden synden, skulden och helvetet.

I den 17:e vers i Johannes 10 säger Jesus:

”Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. " (Joh 10: 17-18)

Så får vi vandra trygga och säkra vid vår Herdes sida. Jesus tog våra synder på korset. Han gav oss full förlåtelse genom sin Son och en dag får vi möta honom som älskar oss när vi kommer hem till himlen.

En herde som älskar sina får

Jesus är den store Herden för de andliga fåren. Han känner sina får, säger Bibeln. I Johannes 10 säger han:

”jag känner mina får, och mina får känner mig” (Joh. 10: 14)

Tänk så stort, vi har en Gud som känner vår smärta och våra sorger. Han vet allt om oss och ändå älskar han oss. Han vet om sådant som vi skäms för, och ändå älskar han oss.

Vår herde är mäktig. Han kan beskydda sina får. Vi läser i evangelierna hur han drev ut de onda andarna med sina ord. ”han…. är huvudet över alla makter och väldigheter. ” (Kol 2: 10)

Herden samlar än idag får till sin hjord, från alla folk, stammar, länder och språk. I Johannes 10 säger han:

”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst.

Så skall det bli en hjord och en herde.” (Joh. 10: 16)

Hur mycket han älskar sina får förklarar han när han säger:

”jag ger mitt liv för fåren.” (Joh. 10: 15)

”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.” (Joh. 10: 11)

På ett annat ställe säger han:

”Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. 14 Ni är mina vänner.” (Joh 15: 13-14)

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” (Joh 3: 16-17)

Finns det någon av oss som känner någon som älskar oss mer än Gud älskar?