Ingen rädsla för Gud på grund av Jesu död och uppståndelse

Johannes skriver:

”I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. ” (1Joh. 4: 17, 18)

Aposteln Paulus:

”Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" (Rom. 8:15)

Kristus blev ju korsfäst just för att vi inte skulle behöva vara rädda. Det enda som skapat alla fruktan, all rädsla som finns i den här världen, nämligen synden, tog ju Kristus med sig hela vägen upp till korset. Det är synden som gör att vi är rädda för Gud. 

Adam gömde sig för Gud för att han var rädd. Människor är

rädda för döden, därför att de inte vet vad som väntar bortom graven. Men osäkerheten inför döden, bottnar i att vi är syndare och om man inte vet hur Gud ska se på vår synd, så har man skäl att vara rädd. 

 

Men ni söker Kristus, den korsfäste, ni söker ju han som är Guds lamm som offrades just för synden, han som är Guds lamm som tar bort världens synd, han som med sitt blod renar oss från alla synder. Ni behöver inte vara rädda.

Ingen behöver vara rädd som kommer till Kristus för att få nåd och förlåtelse genom hans utgjutna blod på korset.

Men vi syndar ju fortfarande. Ja, det gör vi. Därför säger Skriften:

”Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig.” (1 Joh. 2: 1)

Var inte rädda!

Den tomma graven är tecknet på att Kristus har uppstått. Han hade funnits där, men nu finns han inte där.

”Ängeln sade till kvinnorna: "Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg! Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda.” (Matt 28:5)

Märk här vilken skillnad. Kristi egna lärjungar behöver inte vara rädda för ängeln, därför säger han till dem:

”Var inte förskräckta!”

Samma sak hade änglarna sagt till herdarna vid Jesu födelse.

”Var inte förskräckta!”

Ni behöver inte vara rädda. Ni kan vara glada, ni som är Kristi lärjungar, ni som är hans egna. Petrus skriver till kvinnorna i församlingen att de är Saras döttrar om de inte låter skrämma sig, precis som Sara inte vara rädd.  (1 Petr. 3: 6)

Varför ska de inte vara rädda?

”Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste.”

De som söker Jesus den korsfäste, de som vill vara hos honom, de som vill finnas där han är, han som blivit korsfäst, de behöver inte vara rädda.

Varför ängeln tog bort stenen

Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste sade om Jesus när han hängde på korset:

"Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom.” (Matt. 27: 42)

De trodde att de besegrat honom slutgiltigt.

När nu ängeln lugnt sitter på stenen och soldaterna ligger som döda runt graven, så ser man tydligt vem som egentligen är segrare.

Nu ska vi inte tro att soldaterna bara svimmade av som om

de fick en smäll i huvudet och sen inte minns någonting. De var helt medvetna om vad de varit med om och kom också ihåg det efteråt. Matteus berättar att soldaterna faktiskt gick och talade om för översteprästerna vad som hänt (Matt 28: 11-15). Kanske är det från soldaterna själva som Matteus fått sin berättelse.

Varför rullar då ängeln bort gravstenen? Ja, inga fysiska hinder kunde stoppa Kristus som är sann Gud och sann människa i en person. En låst dörr kunde inte hindra honom från att gå in i rum (Matt 20: 26), därför kunde en sten inte heller hindra honom. Texten inleds med att kvinnorna hade för avsikt att besöka graven, sedan berättas om hur ängeln tar bort stenen. De hade oroat sig för hur de skulle få bort den stora stenen (Mark. 16: 3) och det visste Gud. Det var alltså för deras skull han tar bort stenen. För att de skulle se att Kristus inte fanns där.

Kristus kunde gå genom graven, som den uppståndne, och Kristus kan på samma sätt vara närvarande med sin sanna kropp och sitt sanna blod vid vår nattvard. Kristus är den evige och allsmäktige Guden. 

Vakterna vid graven och ängeln

”Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda.” (Matteus 28:3 ff)

Vakterna, de romerska legionärerna, var hårdföra män som

tränats att inte vara rädda för något eller någon. De skakar nu av skräck och här används samma ord i grekiskan som används om jordbävningen.

 I denna beskrivning så förstår vi vilka mäktiga varelser änglarna är. När Matteus skall beskriva så saknas ord. Hans utseende var blixten säger han om ängelns utseende. Det är det enda han kan jämföra med, ett åsknedslag. Vem skulle förbli oberörd om åskan slog ner framför fötterna på en? Så, såg han ut.

Och hans kläder var vita som snö. Det finns inget vitare än snö. Eskimåerna använde läderlappar med en smal öppning när de skulle vandra långa sträckor i snölandskap, för att inte risker att bli snöblinda, snön blir så vit att man till slut tappar synen.

Kristus är uppstånden!

Ängeln på graven

 ”Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö.” (Matt 28:3)

Han steg ner från himlen, och han rullade bort den stora granitstenen framför Jesu grav som mätte 2,5 meter i diameter och vägde 4 ton.

Denna sten satte han sig på. Tänk en sådan mäktig bild av triumf! Han sätter sig på stenen! Han smyger inte fram, han kommer inte i skymundan, han susar inte fram lite diskret. Han går fram, rullar bort stenen, och sätter sig på den liksom för att markera livets triumf över döden. Han sitter och tronar eller bevakar.

Kristus är uppstånden!

När en ängel orsakade jordbävning

”Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven. Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda. Ängeln sade till kvinnorna: "Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg! Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där kommer ni att få se honom. Jag har nu sagt det till er." De skyndade sig då bort från graven, under fruktan och i stor glädje, och sprang för att tala om det för hans lärjungar.” (Matteus 28: 1-8)

Det blev en stor jordbävning, säger texten. Jordbävningar sker då och då. De har lite olika förklaringar. Ibland säger geologerna att de beror på att kontinentalplattorna rör på sig. Ja, det händer ibland. Det blir också jordbävningar av andra skäl. Man kan mäta med en seismograf om Nordkorea eller Pakistan sprängt en atombomb, då skakar jorden en del.

I Matteus 28 skakar jorden av ett helt annat skäl. 

[det] ”blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen.”

Kanske känns det lite främmande att få en ängel beskriven på det sättet. Vår kultur har ju ”tämjt” änglarna, till små söta äppelkindade amoriner på bomullsmjuka moln.

 Men Bibelns änglar, verklighetens änglar är mäktiga varelser, och låt mig tillägga, änglarna i Bibeln har i allmänhet inte vingar.

Det är en Herrens ängel som tröstade slavinnan Hagar när hon flydde från Sara (1 Mos 16: 7 – 14), det är en ängel som stoppar Abraham från att döda sin son Isak (1 Mos 22: 10ff),  det är en änglar som lovsjunger Kristus vid hans födelse, samma änglasång som prästen än idag sjunger eller läser i högmässan: ”ära vare Gud i höjden”,  men det är också en ängel som står med ett draget svärd framför Bileam och stoppar honom (4 Mos 22), det är en ängel som dödar 70 000 personer i Israel för att kung David var olydig mot Gud (1 Krön 21) och det är änglar som på den yttersta domen uppenbarar sig med Kristus i flammande eld.

Därför reagerar man lite olika på änglar beroende på vem man är. Eftersom Guds ängar inte syndat, är de en avglans av hans natur. De är en tröst för de som älskar Gud men Guds fiender bävar inför änglarnas närvaro.

Ja, själva marken bävar inför änglarnas närvaro, precis som berget Sinai bävade när Moses mottog lagens tavlor av Gud.

I Kristus är Gud med oss i allt

 ”Herren talade åter till Ahas och sade: ’Begär ett tecken från HERREN, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.’ Men Ahas svarade: ’Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta HERREN.’ Då sade Jesaja: ’Lyssna nu, ni av Davids hus: 'Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.” (Jes. 7:10-14) 

Immanuel betyder att Gud är med oss i Jesus Kristus, därför att Han sonat våra synder fullkomligt, vi är förlåtna i Honom. Gud vandrar genom mörkret med oss. Gud vandrar genom stormen med oss. Gud vandrar genom vildmarken med oss. Gud vandrar genom elden med oss. Gud vandrar genom lidandet med oss. Gud vandrar genom frestelsen med oss. Gud vandrar genom sjukdomen med oss. Gud vandrar genom bekymren med oss.

Gud står för vad Han säger. Om Ahas hade, precis som Abraham (Joh.8: 56), trott på Kristus och glatt sig åt Hans dag så hade han kunnat trösta Juda folk inför hotet om invasion med ordet: ”Immanuel”, Gud är med oss.

Jesus är det yttersta beviset på att Gud är med oss. Om Jesus inte fötts till vår jord och om vi inte hade hört om Honom hade vi inte lärt känna Gud.

 ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd. ” (Joh.1: 18)

Låt oss bära detta med oss, i glädjen, i smärtan i lidandet, i vardagen, inför den sista dagen, inför vår egen dödsstund: Gud är med oss. Jesus har kommit.