Är vi verkligen rättfärdiga i oss själva?

Vilka frukter uppvisar du och jag i våra liv? Är vi noga med att lyda alla lagar i samhället, och är vi alltid ivriga och hängivna att göra vårt bästa på skolan eller på jobbet? 

Är vi exemplariska föredömen i vår moral? Är vi tålmodiga, vänliga och kärleksfulla mot våra syskon i tron i synnerhet och mot människor i samhället i allmänhet.

 Brinner vi för evangeliet så att vi talar om Kristus med människor så fort vi får chansen? Blundar vi hårt för allt orent som möter våra blickar, eller gottar vi oss i allt som retar våra sinnen till lust? Vill vi gärna ha mer än vår nästa eller är vi nöjda med vad vi har?

Jes. 5:7 innehåller en hebreisk ordlek som inte syns i vår översättning:

”HERREN Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering. Han väntade laglydnad men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet.” (Jes. 5:7)  

Han väntade laglydnad, mishpat, men fann lagbrott mispach, han väntade rättfärdighet sedakah men fann orättfärdighet sakah.

Ändå var detta inte något som borde vara fördolt för någon. Trots ordlikheterna fanns det inga likheter mellan vad Gud förväntade sig och vad han såg. Ja, det var så uppenbart att han menar att Juda och Jerusalem kunde döma om det själva:

”Och nu, Jerusalems invånare och Juda män, döm mellan mig och min vingård. Vad kunde mer göras för min vingård än vad jag har gjort för den?”(Jesaja 5: 3)

De kunde se det. Det var uppenbart, därför lämnar han ordet till dem. Han visste att inget kunde ursäkta dem.

Är det uppenbart för oss att vi har ansvar för hur vi är och hur vi beter oss?

Vilka frukter såg Gud i sin vingård?

Gud ville att folket skulle vara Hans folk, han ville inte att det skulle springa efter gudar som inte finns, att de skulle bygga trägudar och stengudar. Han ville att de skulle leva i tillbedjan och frambära riktiga offer i Guds eget tabernakel och tempel, inte orena sig med hedniska tempelhoror. Han ville att de skulle följa hans lag, inte ljuga, stjäla, begå äktenskapsbrott, mörda och skada. Han ville att de skulle leva i trohet, lydnad, gudsfruktan och kärlek.

Var det sådana frukter Gud fick skörda ur sin vingård?

Vi läser:

”[han] väntade… att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.  Och nu, Jerusalems invånare och Juda män, döm mellan mig och min vingård. Vad kunde mer göras för min vingård än vad jag har gjort för den? Varför bar den vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?” (Jesaja 5: 2)

Efter vad Gud gjort för sin vingård var det inte fel av honom att förvänta sig att kunna skörda goda vindruvor, istället för beska vilddruvor, att skörda lydnad istället för synd, att skörda trohet istället för falskhet, renhet istället för falskhet.

Guds folk Israel som gynnats mer än något annat folk på jorden borde ha varit mönsterfolket, de finaste och renaste människorna på jorden.

När Gud skapade oss till barn i sin familj, till medborgare i hans rike, genom dopet, så gjorde han det för att vi skulle bära frukt. Vi läser ju att vi är ”hans verk…, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.” (Ef. 2: 10)

Tänk på vilken nåd vi alla fått!  När vi döptes så var det ingen tom symbol. Genom dopet har vår gamla syndiga natur förlorat övermakten över oss, som vi läser:

”Vi är…genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Rom. 6: 4)

Därför att vi har fått den heliga Ande genom Ord och sakrament så kan inte satan styra våra liv fullständigt. Vi har en ny vilja i oss som vill det Gud vill. Vi har fått mäktiga redskap i vår vandring, vår Bibel, bikten, nattvarden och Guds Ords förkunnelse.

Gud såg inte det han ville se när han betraktade dem. Det kanske såg vackert ut på ytan, men inuti var det ruttet.

Vad Gud ville se hos Israel

Varför planterar man en vingård? Man planterar inte en vacker vingård bara för att ha något att se på, något att betrakta. Man planterar vingården för att kunna skörda goda frukter, för att skörda äkta vindruvor.

På samma sätt planterade Gud sitt folk Israel i det förlovade landet för att det skulle ge de frukter Gud ville ha. 

Gud ville att folket skulle vara Hans folk, han ville inte att det skulle springa efter gudar som inte finns, att de skulle bygga trägudar och stengudar. Han ville att de skulle leva i tillbedjan och frambära riktiga offer i Guds eget tabernakel och tempel, inte orena sig med hedniska tempelskökor. Han ville att de skulle följa hans lag, inte ljuga, stjäla, begå äktenskapsbrott, mörda och skada. Han ville att de skulle leva i trohet, lydnad, gudsfruktan och kärlek.

Inte på grund av oss, utan på grund av Gud ensam

Det är Gud som ensam står bakom vår frälsning, precis som det var Gud ensam, som stod bakom planterandet och beskyddandet av Israel. Han säger om sitt röjande av stenar, av avgudadyrkande folk i det land dit han fört dem:

”När HERREN, din Gud, driver undan dem för dig, får du inte säga i ditt hjärta: "För min rättfärdighets skull har HERREN låtit mig komma in i detta land för att ta det i besittning." (5Mos. 9: 4)

Israel kunde på inget sätt förtjäna allt det Gud gav dem, och lika lite kan vi förtjäna vår frälsning.

Skriften säger

”Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium.” (2 Tim. 1:9 - 10)

Vi är frälsta därför att Gud sände sin Son till vår värld att dö i vårt ställe och genom sin död betala vår skuld. 

Vi frälsta för att Gud tog upp oss till sina barn genom det heliga dopet, för att han tände tro i våra hjärtan genom evangelium och för att han bevarar vår tro genom sakramenten.

Gud ger sin nåd idag

”Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård: Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle. Han grävde upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinstockar. Han byggde ett vakttorn mitt i den och högg ut ettpresskar."  (Jesaja 5:1ff.)

Än idag är det Gud som tar initiativet att söka upp och föra hem syndare. Han gör det just nu genom Guds Ord i denna predikan. Han gör mer än att tala om för dig och mig att han älskar oss. Det är han som genom evangelium i Ord och sakrament skapar och stärker vår tro.

 Precis som jordbrukaren som tar bort sten och plöjer fåror i hjorden, så tar Gud bort våra tvivel och vår otro, vår självkärlek och vår likgiltighet inför Guds lag. Det gör han genom sitt Ord och sin Ande. Det sker varje gång vi läser Bibeln, varje gång vi hör predikan och tar emot sakramentet. 

Genom dessa enkla medel tar Guds helige Ande sin boning i våra syndiga hjärtan och förändrar oss. Genom evangelium i Ord och sakrament bygger Gud en mur och ett vakttorn kring våra svaga hjärtan, han beskyddar och försvarar oss