Hur stor skopa har du?

Den som redan hört evangeliet, som redan fått ljuset, ska fortsätta att lyssna. Vi behöver alla evangeliet, därför säger Kristus idag:

"Ge akt på vad ni hör! Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. Ty den som har skall få, och den som inte har, från honom skall tas också det han har.” (Markus 4: 24, 25)

Vi ska ge akt på det vi hör. Vi ska lyssna på Guds Ord. Vi ska lyssna när Gud talar till oss om Kristus, och vi ska tro det Gud säger.

Att inte lyssna, är att inte mäta upp den välsignelse, och den nåd Gud räcker åt oss.

Profeten Jesaja talar om hur Gud räcker andlig mat till sina barn när han skriver:

”Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk.” (Jes. 55: 1)

 När Gud räcker nåd och förlåtelsen åt oss fritt och för intet, helt gratis, då ska vi mäta upp åt oss. Vi ska ta så stora skopor vi bara kan.

Somliga mäter inte upp åt sig. Man tror att ”det här gäller inte en så stor syndare som mig. Jag är ännu inte värdig att ta emot av allt det Gud ger mig, men snart när jag bättrar mig, så kan jag ta till mig”. Men Gud räcker inte sin nåd och förlåtelse, sin rättfärdighet, sin helighet, sin salighet, sin Ande, åt mätta och nöjda människor, utan åt människor som behöver allt det Han ger, han räcker sina gåvor åt syndare som hungrar och törstar.

”Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få.”

Ljudet som skapar öron

Ibland kan vi känna, att om vi talar om evangeliet, det glada budskapet om Kristus, så kommer människor inte att lyssna ändå. Det är sant. Många som hör budskapet kommer inte att lyssna. Men några kommer att lyssna. Vilka som hör beror inte på oss. Det är Guds Ande som gör att människor hör och tar emot budskapet. Kristus säger idag:

”Hör, du som har öron att höra med!"  

Inte alla hör därför att man inte rörts av Guds Ande genom evangelium i Ord och sakrament. Men om vi håller ljuset högt, om vi talar om Kristus, så kan människor också få andlig hörsel, så att man hör, så att man tror och blir ett Guds barn.

En dag skall allt avslöjas

Kristus är också ett ljus som avslöjar.

”Det som är dolt måste bli uppenbarat, och det som är gömt måste komma i dagen.”  (Markus 4: 22)

Man kan skyla evangeliets ljus för sin blick. Man kan välja att blunda, sätta ljuset under skäppan, som det står i Markus 4, ett sorts sädesmått, eller ställa det under bänken. Men en dag så kan ingen gömma sig för Kristus. En dag kommer Kristus tillbaka till vår jord i himmelsk härlighet. Då kommer allt att avslöjas.

Att lyfta upp ljushållaren

Att lyfta upp korset är att hålla upp ljushållaren. Vi lyfter ljushållaren så att ljuset sprids när vi talar om Jesus Kristi nåd och förlåtelse med varandra, och när vi talar om Honom med alla dem som ännu inte hört.

När vi döptes och kom till tro så spreds ljuset in i våra hjärtan. När vi fick veta att Kristus dött för oss och uppstått till vår rättfärdiggörelse, så  vek syndens och skulden som mörkret viker undan när ljuset lyser upp.

Låt oss låta det ljuset lysa bland våra syskon och våra medmänniskor, ett ljus är till för att sprida sitt sken.

Ljuset från korset

Bibeln säger om Kristus:

”I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” (Joh. 1:4, 5)

Kristus säger:

”Inte går man väl in med ett ljus för att sätta det under skäppan eller under bänken? Gör man det inte för att sätta det på ljushållaren?” (Markus 4: 21)

Kristus kom inte för att gömmas undan, för att skylas över. Fariseerna och de skriftlärde försökte släcka det ljuset. De trodde att de hade släckt hans ljus för evigt när de lät romarna höja honom fastspikad på ett träkors. Men de insåg inte att korset var själva ljushållaren. Från korset syns ljuset av Kristi härlighet starkare än någonsin. När vi ser på korset, så ser vi tydligt och klart en Gud som älskar människorna så mycket att han går i döden för oss.

Det sanna Ljuset

Kristus gjorde något åt vår skuld, när han, Guds evige Son blev människa genom jungfrun Maria, levde ett heligt liv, dog på ett kors för att sona våra synder och uppstod på tredje dagen, som segrare över döden.

Jesus på korset är det stora ljuset för mänskligheten eftersom där ser vi att våra synder är förlåtna, sonade´, avbetalade, där ser vi en Gud som älskar mänskligheten så högt att han går i döden för den. Genom korset klär Gud människan i Kristi rättfärdighet, helighet och oskuld. Genom Kristus kan ingen synd längre skilja oss från Gud, eftersom vi står klädda i Kristi egen rättfärdighet.

 

Sakarias sade när han höll Jesusbarnet i sin famn:

”för vår Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss, för att ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg." (Luk 1:78, 79)

Behöver vi vara mörkrädda?

De flesta av oss har nog någon gång varit mörkrädda. När man var barn, eller kanske vid någon tidpunkt då man måste passera genom en mörk skog, ett mörkt hus eller en mörk park. Kanske vissa av oss fortfarande är mörkrädda. Andra har lärt sig av med rädslan för mörker.

Varför är man rädd för mörkret? Vi vet ju att det oftast inte finns andra saker i mörkret än när det är ljust. Svaret är väl just att när det är mörkt så vet man inte vad som finns i mörkret. Det är ovissheten som ofta skrämmer.

Men när man tänder lampan, så ser man och förstår att det fanns inget att vara rädd för. Ljuset lugnar, det visar fram, inget kan gömma sig i ljuset.

Ljus och mörker är vanliga och starka bilder i Bibeln. När nya testamentet talar om ljuset så syftar det ofta på Jesus själv.

Människor utan Gud famlar i mörker, man snubblar när man bryter mot Guds bud, man ser inte, man förstår inte, och man grips av rädsla, rädsla inför döden, rädsla för sin egen skuld, ovisshet: "vem är jag och vart är jag på väg?"

Kristus kom in i vår värld för att göra något åt vår skuld. Vi är ju nämligen alla skyldiga när vi bryter mot Guds bud, när vi tänker mer på oss själva än våra medmänniskor, mer på våra egna egendomar, vårt självförverkligande än på Gud.

Kristus gjorde något åt vår skuld, när han, Guds evige Son blev människa genom jungfrun Maria, levde ett heligt liv, dog på ett kors för att sona våra synder och uppstod på tredje dagen, som segrare över döden.