Också för dem som inte frågar efter honom

Johannes 15:1-9

”Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?" Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig." Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!" Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. ”

I dag ska vi göra ett besök vid Betesdadammen. När Jesus denna gång, far till Jerusalem så är det för att fira en av judarnas stora högtider. Vi vet inte vilken av dem. Man han for iväg från Kana i Galilleen för att delta.

Texten berättar att han denna gång gick in i staden via fårporten. Jerusalem var ju omgivet av långa stadsmurar, ungefär som vi kan se i Visby på Gotland, och genom muren gick man in genom olika portar, där man kunde få betala tull om man skulle sälja något.

Det var genom fårporten man förde de får som skulle offras i templet. Är det inte talande att Kristus Guds Son själv skulle träda in genom den porten, han som är Guds Lamm som tar bort världens synd på korset?

Via den här porten kom han till Betesdadammen som man än idag kan besöka i Jerusalem. Den hade fem pelargångar och den femte pelargången delade bassängen eller dammen på mitten. Runt dammen hade många sjuk, blinda, halta och lama. De var samlade på den här platsen därför att man trodde att man trodde att när vattnet rörde sig, så kunde man bli frisk.

Sådana platser dit folk åker för att de tror att de genom särskilt heligt vatten blir frisk finns än idag. Vi har en sådan källa i Lourdes i Frankrike.

Hit kommer Jesus. Genom fårens port hade han som är Guds Lamm gått och han kom nu till dammen Betesda som på arameiska betyder ”nådens hus”.

Men Jesus går inte runt till alla som fanns där och botar dem. Han går till en enda man. En man som varit sjuk i 38 år. En man som inte ber Jesus om hjälp och inte ens tycks veta vem Jesus är.

Är inte det ett fantastiskt budskap. Jesus är inte till bara för de religiösa. Jesus kommer inte bara till dem som söker honom. Han kommer också till dem som inte vet vem han är och inte förväntar sig något av honom.

Det finns kristna som tror att kyrkan ska bedriva sin verksamhet och bara vänta tills folk kommer till kyrkan. Men Jesus är inte bara till för dem som är intresserad av honom. Jesus är också till för dem som inte är intresserade av honom, dem som inte söker upp honom.

Inte i oss, utan i Kristus

När vi vandrar i Anden, d.v.s. när vi lever i tron på Kristus, när vi dagligen bekänner våra synder och tar emot förlåtelse, när vi dagligen korsfäster och begraver vår gamla människa med Kristus och uppstår med honom, så kommer ur det livet frukter.

”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.” (Gal. 5:22,23)

Så vad gör vi då om vi anfallits och slagits till marken av köttets gärningar? Bestämmer i oss för att från och med nu skall vi bli kärleksfulla, heliga och rena?

Guds svarar genom aposteln Paulus : ”Vandra i Anden.” Hur blev vi kristna och hur uppehålls vår tro? Svar: genom Anden, genom evangelium. Vart skall jag vända för att få mer av Andens kraft och Andens frukt? Svar: genom Anden, genom tron på evangelium.

Kristus säger:

”Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.” (Joh.6:63)

Kristus säger:

”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh.15:5)

Inte i oss själva, utan i Kristus förlorar synden sin kraft.

”De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.” (Gal. 5:24)

Synd är mycket mer

När folk i allmänhet tänker på synd så associerar man oftast till den sexuella synden. Men Paulus visar att köttets gärningar är mycket mer än så. Också avgudadyrkan kommer från köttet, ja inte bara det, avundsjuka, gräl, splittringar och t.o.m. villoläror. 

Det är ju vanligt idag att man säger att andra läror bara handlar om att man tolkar på olika sätt, att man förstått saker på olika sätt, att man berikar varandra genom att framställa Bibeln på lite olika sätt. Men Bibeln säger här att villoläror kommer från vår syndiga natur. Man får aldrig ursäkta någon som talar i strid med den heliga Skrift.

Allvarliga kristna brukar i allmänhet uppröras över äktenskapsbrott och homosexualitet. Och det är helt riktigt. Men låt oss inte glömma att det också är synd och köttets gärningar att vi grälar och är avundsjuka på varandra. 

Lagen rör inte bara det uppseendeväckande, utan också mycket sådant som vi kanske vant oss vid och som vi lätt tror är helt naturligt och acceptabelt. Men vi ska aldrig nöja oss med att vi dras med dåligt humör och grälar titt som tätt. Det är köttets gärningar som vi måste korsfästa. Vi vet att alkohol i sig inte är synd. Men Skriften tillåter aldrig en kristen att leva i fylleri.

Såvitt Anden finns hos ett Guds barn finns en kamp mot köttet. Den som gett upp inför köttet och inte bekymrar sig för sin synd, utan ger den fritt spelrum kan inte vara ett Guds barn.

”de som lever så skall inte ärva Guds rike”, säger Gud genom aposteln Paulus.

Därför behöver vi Jesus som offrats för våra synder och ger oss förlåtelse. 

Fiende på insidan

”Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.” (Gal. 5: 19-21)

Paulus börjar med att ge oss en lista på vad som kommer från vår syndiga natur. Listan är inte alls uttömmande. Men man kan dela in dessa i fyra grupper. Sexuella synder: otukt, orenhet och lösaktighet. Religiösa synder: avgudadyrkan svartkonst och villoläror. Sociala synder: fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar och illvilja, samt synd som har med starka drycker att göra: fylleri och utsvävningar,

Alla dessa synder är någonting som kommer från vår egen natur. Paulus kallar dessa: köttets gärningar. Det är alltså ingenting som kommer utifrån och läggs på oss. Även om vi skulle spärra in oss i en liten klostercell och bara läsa Bibeln och be, så skulle synden anfalla oss. Därför att den anfaller oss inte bara utifrån, från världen,  utan också inifrån, från vår egen natur.

Därför behöver vi Jesus som offrats för våra synder och ger oss förlåtelse.

Att ledas av Anden

Så länge vi med våra egna krafter försöker kämpa mot synden, så upplever vi nederlag och lagen kommer att döma våra samveten.

Aposteln skriver:

”Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.” (Gal. 5:18)

Här blir det änne tydligare att detta vandra i Anden eller ledas av Anden inte handlar om att ta särskilda viljebeslut eller att skapa sig ett system av moraliska principer som en mur mot synden.

Vart står man, om man inte står under lagen?

Skriften säger:

”Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.” (Rom.6:14)

Att inte stå under lagen är att stå under nåden. Att förtrösta på att Gud är nådig för Kristi skull. Alltså betyder detta att ledas av Anden att stå under nåden.

Våra två jag kämpar mot varandra

”köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill.” (Gal. 5: 17)

Därför att den kristne fortfarande har två naturer i sig, så är det inte så att hon alltid upplever Andens nya liv. Ibland gör sig den andra delen av våra jag känd.

På ett annat ställe uttrycker Paulus smärtan över detta, han säger:

”Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar.” (Rom.7:22, 23)

Därför att det är en kamp. En kamp mellan den nya naturen som vill det Gud vill, vill lyda Guds lag, och den gamla naturen som dras till det onda och syndiga så uppmanar oss Gud genom aposteln Paulus:

”vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.”

När vi vandrar i Anden, i tron på Kristus, så tas udden av syndens kraft i våra liv. Synden förlorar sin attraktion när vi lyfter vår blick mot korset.

Den andliga kampen

Paulus skriver:

”Ni..lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er” (Rom. 8:9)

Genom dopet och tron har vi korsfäst och begravt vår gamla människa, Anden har genom tron tagit sin boning i våra hjärtan, fortsätt att vandra detta Andens och trons nya liv. Såvitt tron finns, så finns seger över den gamla syndanaturen. Så fort tron på Kristus försvagas, Andens nya liv, så tappar vi mark. Det är därför det är så viktigt att leva i daglig omvändelse.

Om det vore så att en kristen är immun mot synden med den nya födelsen, det nya livet, som han ger oss genom tron på Kristus, hade han inte uppmanat Galaterna: ”vandra i Anden”.

En kristen har fortfarande efter den nya födelsen kvar en syndig drift, ett begär till det onda, därför blir det en kamp.