Kristi andra ankomst
Termerna
Fyra
olika ord används om Kristi andra ankomst i nya testamentet
Parousia:
”ankomst” närvaro”
Epifanias:
manifestation, uppenbarelse, strålglans
Apokalypto:
"avslöjande" "framträdande, "ankomst",
"manifestation". Ordets rot kommer från ett ord som
betyder att "ta bort slöjan från", "att avtäcka".
Hemeras:
"dag"
Dessa
fyra termer ser man helt tydligt avbildar fyra parallella begrepp som
syftar på samma skeende - en enskild händelse: Kristi återkomst:
Orden används inte för att göra en åtskillnad mellan olika
händelser, utan för att fokusera på olika aspekter av en och samma
händelse. Varje ord är helt enkelt en facett av samma diamant. I
ett sammanhang avsåg den av Gud inspirerade skrivaren att betona
vissheten om Kristi ankomst, i ett annat vill han belysa hur Kristi
gudomliga majestät kommer att avslöjas vid Hans ankomst, i ett
annat vill understryka hur Kristus en dag kommer att återigen bli
kroppsligen närvarande och att denna uppenbarelse kommer att vara
synliga för alla.
Det
är inte förunderligare än det faktum att vi har fyra evangelier
med fyra olika skildringar av Kristi liv. Ingen påstår att
evangelierna skildrar Kristi fyra olika liv, som var och en av dem
äger rum vid olika tidpunkter i historien. Men det finns ändå
olika betoningar i de olika evangelierna, ett av dem understryker
Kristi konungaskap, ett annat hans mänskliga natur, ett understryker
hans underverk och ännu ett annat hans evighet. Här har vi återgen
fyra olika sidor av en personlighet, fyra olika facetter av en och
samma diamant. Och så är det också med beskrivningarna av de olika
aspekterna av hans andra ankomst till jorden. Den har olika sidor som
varje begrepp understryker på olika sätt.
Om
vi ser på skriftställena så kan vi se att de olika termerna som
används om Kristi andra ankomst faktiskt refererar till en och samma
ankomst.
"Och
må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till
varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er
gör, så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och
heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer
(parousia)
med alla sina heliga."
(1Tess.3:12,13)
"ni
väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse.(apokalypsis)"
(1Kor.1:7)
"så att ni kan avgöra vad som
är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag"(hemera)
(Fil.1:10)
"Vänta
alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer."(parousia)
(Jak.5:7)
"
Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär
och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som
nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud
och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram
(epifania)
i härlighet."
(Tit. 2:12,13)
Både
Paulus och Jakob förutsätter att några kristna kommer att vara
kvar på jorden när Kristus uppenbarar sig. Det kan bara betyda att
de här termerna syftar på en och samma händelse.
Dispensationalisterna påstår att dessa termer syftar på olika
åtskilda händelser och att några syftar på kristna medan andra
syftar på de orättfärdiga.
Dag och dagar
Mycket
förvirring har uppstått från den felaktiga föreställningen att
den sista dagen och
de
sista dagarna är synonyma.
Dessa begrepp har faktiskt olika innebörd. Det ena ordet syftar på
en tidsperiod som innesluter flera olika händelser medan det andra
ordet syftar på en enskild händelse.
Nya testamentet klargör
att Kristi födelse skedde i de sista dagarna. De framgår bl.a. av
beskrivningen av Pingstdagen.
"det
är detta som är sagt genom profeten Joel: Och det skall ske i de
sista dagarna,
säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner
och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och
era gamla män skall ha drömmar. Ja, över mina tjänare och
tjänarinnor skall jag i de
dagarna
utgjuta av min Ande, och de skall profetera. Jag skall låta under
synas uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och rök.
Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens
dag
kommer, den stora och härliga. Och det skall ske att var och en som
åkallar Herrens namn skall bli frälst." (Apg.
2:16-21, Petrus citerar från Joel 2:28-32)
Petrus
säger att de på pingstdagen bevittnade de händelser som profeten
Joel förutsagt skulle inträdda i de
sista dagarna.
Det faktum att de inträffade var tillräckligt bevis för att de
sista dagarna är här. De sista dagarna började med Kristi födelse
och vi är fortfarande i den tiden.
Hebreerbrevets
författare lär oss att de sista dagarna redan börjat. Lägg märke
till att de står i dåtid (perfektum) i de följande verserna:
"Sedan
Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till
fäderna genom profeterna, har han nu
i den sista tiden
talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva
allting, och genom honom har han också skapat världen."
(Hebr.1:1, 2)
"Men
nu
har han trätt fram en gång för alla vid
tidernas slut
för att genom sitt offer utplåna synden."
(Hebr.9:26)
Gud
talade till mänskligheten genom sin Son. Detta markerar den de sista
dagarnas begynnelse säger Skriften.
I
Paulus brev är det inte svårt att se att han talar till människor
som lever i den sista tiden - en tid som är samtida med honom själv.
"Det
som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss
som har världens slut inpå oss."
(1Kor.10:11)
Petrus skriver:
"Han
var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa
sista tider
uppenbarats för er skull."
(1Petr.1:20)
Johannes skriver:
"Kära
barn, den
sista tiden är här."
(1Joh.2:18)
Eftersom vi sett att
Bibeln tydligt lär att vi är de sista dagarna så är det fel att
tala om att den sista tiden är i framtiden. Händelser som Bibeln
talar om hör till den sista tiden har antingen redan hänt, eller så
har vi ingen anledning att tro att vi inte upplever dem nu.
När
Paulus i 2Tim.3:1,2 säger "Det
skall du veta att i
de sista dagarna
skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig
själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga
mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa” osv.
så förklarar han att den tiden redan var närvarande i vers 5 när
han säger till pastorn Timoteus:
"Håll dig borta från dem!"
På
samma sätt talar Jakob i en aktuell situation gentemot de rika:
"Ert
guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och
förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i
de sista dagarna."
(Jak.5:3)
När
nya testamentet talar om det nuvarande eller det förgångna så
talar den alltid om en utsträckt tidsperiod: Herodes dagar
(Matt.2:1), Johannes Döparens dagar (Matt.3:1, 11:12), profeternas
dagar(Luk.4:25, Matt.23:30) den stora nödens/vedermödans dagar
(Matt.24:19-22), Noas dagar (Matt.24:37) Jesus jordiska tjänstids
dagar (Mark.1:9, Hebr.5:7). Alla dessa personer gjorde olika saker på
någon given dag (singularis) men perioderna under deras tjänstetid
betecknas alltid i dagar (pluralis).
De kommande yttersta dagarna
Den
yttersta eller sista dagen som ännu är i framtiden omtalas alltid i
singularis i nya testamentet. Det talas aldrig i nya testamentet, när
de refereras till Hans andra återkomst om domens dagar, Herrens
dagar, Jesu Kristi dagar, uppståndelsens dagar, Kristi ankomster
osv.
"Många
skall säga till mig på den
dagen:
Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn.."
(Matt.7:22)
"Amen
säger jag er: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens
dag
bli drägligare än för den staden."
(Matt.10:15)
"Ty
liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ända till
den andra, så skall Människosonen vara på sin
dag.
" (Luk.17:24)
"På
samma sätt skall det vara den
dag
då Människosonen uppenbarar sig. Om någon den dagen är uppe på
taket och har sina tillhörigheter i huset, skall han inte gå ner
och hämta dem. På samma sätt skall den som är ute på åkern inte
vända tillbaka hem.
" (Luk.17:30, 31)
"Och
detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora
någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta
dem uppstå på den yttersta dagen. Ty detta är min Faders vilja,
att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv,
och jag skall låta honom uppstå på den
yttersta dagen."
(Joh. 6:39,40)
"
Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar
honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta
dagen."
(Joh. 6:44)
"Den
som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag
skall låta honom uppstå
på den yttersta dagen."
(Joh.6:54)
"Marta
svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på
den
yttersta dagen."
(Joh.11:24)
"Den
som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över
sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den
yttersta dagen.
" (Joh.12:48)
"
Solen
skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens
dag
kommer, den stora och härliga."
(Apg. 2:20)
"Genom
ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till
vredens
dag,
när Guds rättfärdiga dom uppenbaras."
(Rom. 2:5)
Dessa
och andra texter visar att Kristi andra ankomst kommer att ske på en
given dag, en tidpunkt - inte under en utsträckt tidsperiod. Hans
återkomst kommer alltså att ske den
sista dagen av de sista dagarna.
Vi befinner oss nu i den sista tiden, under de sista dagarna som
alltmer närmar sig den sista dagen.
Man
kan inte misslyckas med att se den kontrast nya testamentet målar
mellan dagarna och dagen.
"
Som
det var på Noas tid, så skall det vara under Människosonens
dagar.
Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag
då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla.
På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och
sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot gick ut från
Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på
dem alla. På samma sätt skall det vara den
dag då Människosonen uppenbarar sig.
Om någon den
dagen
är uppe på taket och har sina tillhörigheter i huset, skall han
inte gå ner och hämta dem. På samma sätt skall den som är ute på
åkern inte vända tillbaka hem. "
(Luk.17:26-31)
Lukas jämför här Kristi
tjänstetid med Noas och Lots. Han jämför också höjdpunkten i
hans egen ankomst med höjdpunkten i deras tjänsttid. Noas hela tid
anges i pluralis: "Noas dagar". Sedan, säger Lukas,
under en av Noas dagar så steg han in i arken. På samma med
Lot, under en av hans dagar gick han ut från Sodom. Och på den
dagen hände det som skulle hända. Med dessa berättelser som
exempel säger Lukas att under den sista tiden/de sista dagarna så
är det precis som på Noas dagar d.v.s. folk äter, dricker och
gifter sig, obekymrade om de gudomliga tingen. Men, säger Lukas, det
kommer men dag (singularis) när folk kommer att få avlägga
räkenskap. När han talar om samtliga tre personer Noa, Lot och
Jesus så använder han ordet dagar och dag som kontrast.
Vad
som kännetecknar Kristi andra ankomst
Vissa
saker vet vi inte om den andra ankomsten. Vi vet till exempel inte
när den sker. Det vet bara Gud (Matt.24:36). Men Bibeln berättar
mycket annat om Hans ankomst, Vi vet till exempel:
1.
Att den skall komma plötsligt (Uppb.22:29, Luk.17:24)
2.
Att den skall komma oväntat ( Matt.24:39, Luk.12:40, 1 Tess.5:2,
Uppb.16:15)
3.
Att den skall ses av alla (Uppb.1:7)
4.
Att den skall höras av alla (Matt.16:27, Mark.13:26, 2 Tess.1:7)
5.
Att den skall åtföljas av änglar och en molnsky (Matt.16:27,
24:30,31, 25:31,32)
Vad händer vid hans andra ankomst?
- Hans andra ankomst fullkomnar hans första (Hebr.9:28). Kristi första och andra ankomst kompletterar varandra. Med sin första ankomst börjar den kristna eskatologin (läran om de yttersta tingen). Det är då allting sätts i rullning mot slutet. Han upprättar det nya förbundet och öppnar frälsningens dörrar år alla människor genom att riva den skiljemur som åtskiljer jude och hedning (Ef.2:11-16). Vid sin andra ankomst samlar han alla folk för sin tron.
- Vid sin andra ankomst ger Kristus på ett fullkomligt sätt åt alla Guds barn den frälsning som de ägt i hoppet.
"
så
blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder, och han
skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för
att frälsa dem som väntar på honom."
(Hebr.9:28)
När
Kristus kom i tidernas fullbordan och blev det fullkomliga offret så
köpta han oss fria från synden och skulden, en försoning vi får
tillägna oss i tro. Var och en som förtröstar på Kristus som
Frälsare äger frälsningen och blir inte dömda med världen
(Joh.4:14, 10:28, Rom.5:1, 8:1). Han har befriat oss från den
kommande vredesdomen (1 Tess.1:10). Ändå finns en spänning mellan
vad en troende är och vad han kommer att bli. Våra odödliga själar
bor ännu i dödliga kroppar, som kommer att förbli dödliga, fram
till hans andra ankomst (Rom.8:23).
Petrus
talar om olika delar av frälsningen. Han påpekar att Kristi
uppståndelse förvissar de troende om deras oförgängliga arv.
Ändå säger han att det fulla åtnjutandet av frälsningen är
förvarat i himlen.
"Välsignad
är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet
har
han
genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt
till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras,
fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds
makt blir
ni
genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall
uppenbaras i den sista tiden."
(1Petr.1:3-5)
Så man kan säga att den
kristne har blivit frälst, blir frälst och väntar på att bli
frälst. Detta ser vi också i Rom.5:9-11:
"
När
vi nu
står som rättfärdiga genom hans blod,
hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli
frälsta från vredesdomen.
Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev
försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall
vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är
försonade. Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår
Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har
tagit emot försoningen.
" (Rom. 5:9-11)
3.
Kristi andra ankomst kommer att innebära en evig skilsmässa. Idag
finns en samvaro mellan de frälsta som lever och de ofrälsta som
lever. När Herren kommer tillbaka så kommer klyftan dem emellan att
för alltid stadfästas. I det tillstånd vi befinner oss vid hans
andra ankomst kommer vi att förbli i all evighet. Den förlorade -
jude eller hedning - kommer då att ha förspillt sitt sista
tillfälle. Den kristne har då redan haft sitt sista tillfälle att
vittna för förlorade själar för att vinna dem för Kristus och
evigheten. Då slås nådens portar igen för alltid.(Matt.25:1-13,
Luk.13:24-27)
När
Kristus jämför floden under Noas dagar och hans andra ankomst så
ger han en lektion om det ofrånkomliga i denna jämförelse:
"de
visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så
skall Människosonens ankomst vara."
(Matt. 24:39)
Vi
vet att Kristus påminde sina åhörare om detta för att de skulle
påminna sig om att när floden kom såkom ingen fler in i arken.
Samma analogi har vi i Matt.25:1-13
"Och
de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och
dörren stängdes."
(Matt. 25:10)
Alla
andra avfärdades eftersom årskillnaden hade blivit definitiv - så
snart brudgummen kom - eller så snart dörren till arken till dörren
stängts.
"När
Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då
skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall
samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en
herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på
sin högra sida och getterna på den vänstra. Då skall konungen
säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders
välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er
från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig att
äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling
och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk
och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Då
skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig
och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när
såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde
dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?
Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har
gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.
Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå
bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd
åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig och ni gav mig
inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag
var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig
inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då skall de
svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som
främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig
inte? Då skall han svara dem: Amen säger jag er:
Allt
vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller
gjort för mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de
rättfärdiga till evigt liv."
(Matt. 25:31-46)
"och
de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla -
så skall Människosonens ankomst vara. Då skall två män vara ute
på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. Två
kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra
lämnas kvar."
(Matt. 24:39-41)
"Himmelriket
är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla
slag. När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter
sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar
man bort. Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall
gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den
brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder."
(Matt.13:47-50)
"Låt
båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är
inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset
och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni
samla in i min loge."..."Den som sår den goda säden är
Människosonen. Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn,
ogräset är den ondes barn. Ovännen som sådde det är djävulen.
Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar."
(Matt.13:30, 37-39)
När
denna åtskillnad äger rum skall de heliga belönas och de
ogudaktiga dömas (2Tess.1:10, Fil.3:20, 21, 2Tim.4:8, 1 Petr.1:13,
5:4, 2 Tess.1:8) .
4:
Guds rike kommer att fullkomnas vid Kristi andra ankomst. Kristus
uppenbarade sitt rike vid sin första ankomst. Vid Hans andra ankomst
skall överlämna det till Gud Fadern (1 Kor.15:24), så att Gud blir
allt i alla. Jorden kommer att renas (Rom.8:20, 21, 2 Petr.3:7). och
allt ont kommer att förpassas till helvetet. Guds vilja kommer att
ske precis som den sker i himlen (1 Kor.15:24). Synd kommer då inte
att finnas utanför helvetet.
5.
Vid Kristi andra ankomst kommer Satan att slutgiltigt besegras.
Skriften lär tydligt att satan besegrades när Kristus dog på
korset. Där söndertrampade Kristi fötter ormens huvud som var
förutsagt i 1 Mos.3:15. Men satan går fortfarande omkring som ett
rytande lejon och söker vem han må uppsluka. Men satans makt att
bedra är begränsad (Uppb.20:3). Han är besegrad, men hans dom är
ännu inte verkställd. Han vet om att hans tid är kort
(Uppb.12:12). När Kristus kommer tillbaka så kommer den domen över
den onde att verkställas då han kastas i eldsjön (2 Tes.2:8, Uppb.
20:10)
6.
Den andra ankomsten kommer att föra historien till sitt slut.
Skriften delar tiden mellan den nuvarande och tillkommande
(Matt.12:32, Mark.10:30, Luk.20:34,35)
Skriften
ser den nuvarande tidsåldern som den som funnits sedan skapelsen
(Matt.25:34) och som upphör i och med Kristi andra ankomst
(Mat.13:39). Nya testamentet ser på Kristi födelse som det som
markerar början på sluttiden (Hebr.9:26). Den kommande tidsåldern
är inte ett tusenårsrike utan en evig värld utan slut.
En ankomst
I
sina brev till församlingen i Tessalonike beskriver Paulus Kristi
ankomst. I det första skriver han:
"Vi
säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är
kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade.
Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds
basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först
skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som
lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att
möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren.
Trösta därför varandra med dessa ord. Om tider och stunder,
bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl
att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred
och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som
smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte
undan. Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan
överraska er som en tjuv."
(1Tess.4:15- 5:4)
Av
denna text lär vi oss att
1.
Herrens ankomst och Guds basun betecknar samma händelse. Paulus
använder orden omväxlande
2.
Vid Kristi ankomst (Guds basun) skall de kristna döda uppstå och
ryckas upp tillsammans med de kristna som ännu lever för att möta
Kristus i skyn.
3.Vad
gäller de ofrälsta skall han komma som en tjuv om natten, d.v.s.
oväntad.
4.
"Den dagen"("Herrens ankomst", "Guds basun")
skall inte komma som en överraskning för de troende.
5.
Vid Herrens ankomst ("den sista basunen", "den dagen")
skall de ofrälsta dömas. Vid samma Herrens ankomst ("den sista
basunen", "den dagen") skall de kristna uppstå. Båda
grupperna förblir tillsammans ända till den sista dagen.
I sitt andra brev till
församlingen i Tessalonike skriver Paulus:
"Gud
är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er och
ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det
sker när Herren Jesus kommer (apokalypo) från himlen och uppenbarar
sig med sina mäktiga änglar, i flammande eld och straffar dem som
inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu
evangelium. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från
Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer för
att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem
som tror. Ty vårt vittnesbörd har ni trott. Så skall det ske på
den dagen. Och därför ber vi alltid för er, att vår Gud skall
anse er värdiga sin kallelse och med kraft fullborda varje god
föresats och gärning i tron, så att vår Herre Jesu namn
förhärligas i er och ni i honom genom vår Guds och Herren Jesu
Kristi nåd. När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst
(parousia) och hur vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att
inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda, vare sig av
någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från
oss och som går ut på att Herrens dag har kommit.
´" (2Tess.1:6-2:2)
Paulus
talar helt uppenbart om en enda händelse. Han växlar olika termer
för Kristi ankomst men har hela tiden samma ämne. I dessa verser
talar om vår Herres Jesu ankomst med två olika ord "apokalypto"
(1:7) och "parousia" (2:1). Förhärligandet av de heliga
skall ske på "den dagen" vid "uppryckandet", på
"Herrens dag". Alla dessa ord används som termer som
syftar på samma händelse. På detta ställe ser vi också att de
heliga skall förhärligas samma dag de ogudaktiga skall straffas. De
som inte känner Gud "skall
bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och
hans härlighet och makt, när han kommer för att förhärligas i
sina heliga."
I
1 Kor.1:7,8 använder Paulus uttrycken vår Herres Jesu Kristi
uppenbarelse och vår Herres Jesu Kristi dag om samma händelse.
"Därför
saknar ni inte någon nådegåva, medan ni väntar på vår Herre
Jesu Kristi uppenbarelse.(apokalypsis) Han skall också styrka er
ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu
Kristi dag.
(hemera)"
På
samma sätt är uppenbarelse (epifania) och ankomst (parousia)
synonyma begrepp i 1Joh. 2:28
"Ja,
kära barn, förbli i honom, så att vi kan vara frimodiga när han
uppenbarar (epifania)
sig och inte behöver stå där med skam inför honom när han kommer
åter.(parousia)
"
När
Kristus kommer åter lever rättfärdiga och orättfärdiga sida vid
sida. Båda grupper kommer att bevittna hans andra ankomst och
uppleva konsekvenserna av den.
Vid
hans ankomst sker
1.
uppståndelsen, uppryckandet och belöningen av de heliga
2.
de ogudaktigas uppståndelse, dom och straff.
3.
Historiens slut och inträdet i evigheten.
4.
Fullkomnandet när Sonen överlämnar riket åt Gud Fadern
5.
satans slutgiltiga straff
Var
och en av dessa slutgiltiga händelser har sin förutsättning i
Herrens Kristi död , begravning och uppståndelse. Med hans andra
ankomst får de sin slutliga fullkomning.
