Vart man som vittnen för Jesus börjar

"Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." (Apg. 1:8)

Jesus ville att hans lärjungar skulle gå ut i tjänst. De skulle vara hans vittnen. De skulle berätta för människor vad de hade sett och hört. De skulle visa människor Guds nåd och kärlek. Alla behöver höra om Guds förlåtelse i Jesus Kristus. Men vart ska man börja? Jesus gav dem en plan. De skulle börja i Jerusalem. Det var där som Den Helige Ande skulle komma till dem med sina gåvor av kraft och mod. Sen skulle de gå till de omgivande provinserna, Judeen och Samarien. Slutligen skulle de gå ut i hela världen.
Har du någonsin kastat en sten i en damm i vilken vattnet var blankt som en spegel? När en sten träffar vattnet påbörjas en hel serie ringar på vattnet. Ringarna blir gradvis större och större. Men de börjar alla på stället där stenen träffade ytan. Det är på det sättet som kyrkan växer. Jesus sade till sina efterföljare: Börja här i Jerusalem. Flytta sen längre och längre ut. "Börja där du är" är ett

gott råd för oss också. Börja på din bakgård eller till och med i ditt eget hus. Prata med människor på jobbet, skolan eller på gymmet. Alla av oss har ett nätverk av människor med vilka vi umgås. De är vår första prioritet. Dela de goda nyheterna av Guds kärlek i Kristus med människorna du känner. Låt den Helige Ande jobba med frälsningens glädje i deras hjärtan. Se sedan efter möjligheter att expandera cirkeln. Genom att stödja missionsprojekt i din kyrka hjälper du till att sända vittnen till de platser dit du inte kan gå själv. Med dina böner och stöd för mission på hemmaplan och i världen sprider du evangelium. Allt detta är en del av Jesus plan. Vittnande börjar hemma med människorna du känner. Sedan utvidgas det till att inkludera hela världen.

Att plantera och vattna i världen, i förlitande på att Gud gör resten av jobbet

Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten." (1 Kor. 3:6)

Har du någonsin planterat något men hade inte möjlighet att se om det växte eller inte? För flera år sedan planterade jag en trädgård. Sen flyttade jag till en annan stad. Jag fick aldrig reda på om den nya husägaren underhöll trädgården, om de vattnade och rensade ogräs från tomaterna och potatisen, morötterna och melonerna. Undrar du någonsin om ditt vittnande om Jesus bär frukt? Vad hände med den där grannen som kom till kyrkan några gånger innan hon flyttade iväg? Kollade hon upp namnet på kyrkan som du gav henne? Följde hon sitt eget löfte att gå på lärosamtal med pastorn?

Det finns många tillfällen i livet när vi inte får se resultaten av vårt vittnande om frälsningens goda nyhet.

Den saken borde inte oroa oss. Det oroade inte Paulus. Han hade kommit till Korint på sin andra missionsresa för att predika evangelium. Lukas berättar för oss att han stannade i 18 månader och många kom till tro. Efter att han åkt blev en man vid namn Apollos kyrkans ledare. Men församlingen splittrades i olika grupperingar. En del föredrog Paulus. Andra sa att de var Apollos anhängare. Paulus försökte föra samman dessa grupperingar. Han pekade på att Apollos och han endast var Guds tjänare. Båda gjorde samma arbete. Båda sådde evangeliets frön, en planterade, den andra vattnade. Samtliga välsignelser var endast Guds. Han ensam var ansvarig för att människorna kom till tro. Så är det med vårt vittnande. Vi pratar med våra vänner och kollegor. Vi tar med dem till ett bibelstudium som kyrkan håller. Vi tar med dem till gudstjänsten. Det är att så frön. Det är att låta Ordet ha en chans att slå rot i deras hjärtan. Någon annan kanske vattnar fröna genom att undervisa en här nya kristna människan. Slutligen ber vi att Gud ska göra så att fröet gror.

Att vilja växa i tro

"Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning, då ni nu har smakat att Herren är god." (1 Petr. 2:2-3).
Det är inte nog med att vi en gång har hört evangelium, utan vi måste alltid driva det, så att vi tillväxer. Allt efter som tron är stark skall man sköta var och en och ge var och en föda. Men detta är inte sagt till dem, som inte har hört evangelium, de vet inte vad mjölk eller vin är. Därför tillägger han: då ni nu har smakat att Herren är god, såsom ville han säga: den som inte har smakat det, hans hjärta rör det inte, för honom är det

inte ljuvligt. Men de som har prövat det, de umgås alltid med denna spis och detta ord, för dem är det ljuvligt och välsmakande.
Men att smaka det betyder, att jag av mitt hjärta tror att Kristus har skänkt sig själv åt mig och blivit min egen och att min synd och olycka nu tillhör honom och att hans liv tillhör mig. Då detta får komma in i hjärtat, då smakar det. Ty hur kan jag annat än ha glädje och fröjd därav. Men den, vars hjärta det inte rör, kan inte glädjas däröver. Bäst smakar det dem som är i dödsnöd eller som plågas av ett dåligt samvete, där är hungern en god kock som man säger. Ty hjärtat och samvetet kan inte höra något ljuvligare. Då det känner sitt elände, känner det begär därefter och känner lukten av steken på långt håll. Och det kan inte få nog därav. Därför säger Maria i sin lovsång: "Hungriga har han mättat med sitt goda". Men det smakar inte de förhärdade människorna, som lever i sin egen fromhet och bygger på sina egna gärningar och inte känner sin synd och ofärd.
Ur: "Resekost", Av Martin Luther

Tacksamhet för Jesus!

Han…..började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. Apg. 3:8

När den lame mannen blev helad letade han inte efter den närmsta utgången. Det var inte ett tacksamt handslag med Petrus och sedan ett stressat "hejdå". Istället följde han med Petrus och Johannes in i templet. Han stod till och med bredvid dem nästa dag när Judiska rådet utredde händelsen. Allt det
här visar redan en reaktion från honom, som vår vers summerar med orden "prisade Gud". Vi skulle vilja fråga mannen "Hur länge fortsatte du att prisa Gud i tacksam tro?" Men det svaret ges inte till oss. Det räcker att veta att den här helade mannen använde sitt liv till att tacksamt prisa Gud.
Sent en natt blev en pastor kallad till sjukhuset. När han gick nerför den halvmörka korridoren tillbaka till intensivvårdsavdelningen kolliderade han nästan med en man som hade bråttom ut. Mannen tog tag i pastorns arm och med uppenbar glädje i ansiktet sa han "Hon kommer att klara det. Hon är bättre och hon kommer att klara det." Sen sprang mannen vidare. Pastorn hade aldrig träffat mannen förut och visste inte vem han talade om. Men den mannen hade just tagit emot goda nyheter och var tvungen att dela dem med någon.

Livets högsta syfte är att använda det som den där helade mannen gjorde genom att prisa Frälsaren. Ett sätt att göra det är genom att dela med sig av den bästa nyheten av alla – att på grund av Jesus kan människor klara det. De behöver inte dö utan kan leva för evigt.

Bön:
Herre, när jag håller på med livets dagliga sysselsättningar, använd mig för att berätta för andra om deras Frälsare. Amen.

Jesus – livets nödvändiga kraft

Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. Apg. 3:7-8
"I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" hade Petrus befallt ch drog upp den lame mannen på hans fötter. Nu kollapsade inte de där fötterna utan de bar honom. De kunde även gå utan en uns träning. Inte undra på att han hoppade och prisade Gud i templet. Jesu kraft hade räddat honom, till kropp och själ. 

 

 Finns det tider då jag behöver Jesu kraft? Kanske ställs frågan bättre så här; "Finns det någonsin tider

när jag inte behöver Jesu kraft?" Problem med kroppen, bekymmer med familjen, de speciella och särskilda synder som plågar mig – allt detta kan förlama trons fötter och även leda till förlamning. Så jag behöver Hans kraft varje steg på vägen. Ibland sänder Han sin kraft på uppenbara sätt så som när problem löser sig och situationer klarnar. Andra gånger kommer kraften i stillsamma, mindre identifierbara former, så som att inte ta bort mina bördor utan istället stärka trons muskler så att de orkar fortsätta bära den. Kraften av Hans kärlek finns alltid där för att försäkra mig att min största börda är borta. Mina synder kan inte förlama mig därför att Jesus har tagit bort dem. En affärsman hade sänt en kabel till företaget Rolls Royce för att få reda på den exakta hästkraften på motorn i hans bil. Från företaget, som aldrig upplyste om hästkraften i deras motorer, kom ett enda ord som svar på frågan - "Tillräckligt". "Mer än tillräckligt" är svaret när jag frågar om Jesu kraft.

Bön:
Herre, tack för din hjälp under tiden som varit. Hjälp mig att lita på din kraft också i framtiden. Amen.

Jesus - Livets skatt!

"Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" ….. Han hoppade upp, stod upprätt och började gå". (Apg. 3:6,8).

Det var vid 3-tiden på eftermiddagen, tiden för judarna att gå till templet för att be. Petrus och Johannes var mitt ibland dem. När de kom fram till porten sträckte en ynklig tiggare ut sin hand efter ett mynt. Hur kan någon motstå den här mannen som aldrig har tagit ett steg i livet med sina förkrympta ben? Tänk er den lame mannens besvikelse när Petrus sa; "Silver och guld har jag inte". Men tänk er sedan mannens glädje när Petrus fortsatte "men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!"

Mannen hade sträckt sig efter ett mynt och mottog ett mirakel. Med våra ögon kan vi inte ens se den största delen av miraklet. Vi kan inte se hur den där mannens förlamade hjärta blev renat från synd och fyllt med tro. Jesus och Hans förlåtelse, Jesus och Hans kärlek, Jesus och allt Hans namn innefattar blev tiggarens alldeles eget att ha och att glädjas åt. Inte konstigt att han stannade nära Petrus och Johannes. Han tänkte inte tappa bort dem som hade fört honom till Frälsaren – livets skatt.

 När jag håller upp min tiggarkopp till Gud, vill jag då ha det allra bästa som han har att erbjuda? De saker jag behöver för mitt dagliga liv är bara fickpengar från Gud. De riktiga pengarna kommer i form av förlåtelse, frid och evigt liv. Han släpper sådana skatter i min kopp genom sitt Ord och sakramenten. Genom dem säger Han till mig igen och igen "vad jag har, det ger jag dig. Och det är det bästa av allt"


Bön

Herre Jesus, när jag har Dig har jag livets skatt. Hjälp mig att komma ihåg detta. Amen.

Låt inte dina problem bli som en kil som splittrar dig loss från Gud

"Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? … Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss." Rom.
8:35,37

"Låt inte dina problem bli som en kil som splittrar dig loss från Gud" säger pastorn. "Se dem hellre som det gyllene snöret medvilket Gud binder dig närmre honom själv." Bra råd. Finns det någonting som kan göra att Kristus slutar älska mig? Någonting som kan orsaka att Han vänder sig från mig och lämnar mig stående ensam? Ibland tror jag det. När problemen slår till kommer först min kvalfyllda fråga "Varför jag, Gud?" Bakom den frågan finns den ännu större frågan, ifrågasättandet av Hans kärlek för mig. När problemens vågor fortsätter skölja över min livets båt kan jag till och med dra den slutsatsen att Hans kärlek för mig har kallnat. Så fort livets problem kan bli till en kil.
Paulus svarar på sin egen fråga - problemen kan inte separera oss från Kristi kärlek. Faktiskt, på grund av Kristi otroliga kärlek vinner vi "en överväldigande seger" under dagar av problem. Frälsarens kärlek för mig är inte tillfällig. Det är aldrig "nu älskar jag dig, nu gör jag det inte". Den är konstant i livets alla händelser. Hans kors är plustecknet i mitt liv. Det är en garanti att Hans kärlek som offrade sitt liv för min frälsning också kommer att leda mig i mitt dagliga liv. Som en skottsäker väst skyddar Hans kärlek mig. Fastän problemens kulor kanske gör mig mörbultad kan de inte döda mig. På grund av Kristi stora kärlek kan jag se livets problem som det gyllene snöre med vilket han binder mig närmre sig.

Bön:

Herre Jesus, behåll mina ögon på ditt kors så att jag är mer säker på din kärlek i mitt liv. Amen.

Ha fördrag med varandra och förlåt varandra

"Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra." (Kol. 3:13)
 
"Här förbjuds all rättegång ibland de kristna. Ingen har rätt att hämnas sig själv, utan han bör förlåta och ge efter. Och detta inskärper aposteln genom att visa, hur Kristus förlåtit oss. Märk också, att han skriver det till rätta kristna och ändå anser han dem vara så skröpliga, att den ena gör den andra illa, och att den ena anklagar den andra. Så borde det ju inte vara bland kristna. Men det är vad jag ofta sagt, att Kristi rike är ett sådant mysterium,

som man aldrig helt kan lära ut. Dem, som inte tror, kan man inte vända från gärningarna, utan de vill alltid lita på dessa, men dem, som tror, kan man aldrig nog få till att göra gärningarna. De förra har ingen lust till tron, de senare ingen lust till kärleken.
Så är nu Kristi rike beskaffat, att hans kristna inte är fullkomligt heliga utan är stadda i tillväxt. Därför finner man ännu bland dem vrede, onda lustar, sorg och andra svåra fel, vilka Paulus kallar nästans börda, som den ena skall fördraga hos den andra, liksom Kristus tålde och fördrog mycket sådant hos sina apostlar och liksom han ännu dagligen fördrager sådant hos de sina."

Ur Resekost, Av Martin Luther

Det största!

Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." Matt 16:16

Skriften lär att Kristus är sann Gud, att Han funnits före världens begynnelse, att Han skapat himmel och jord och är den eviga och allsmäktige Sonen. Skriften lär också att samme evige Gudason har
blivit människa, d.v.s. fötts som människa, när Han föddes som ett litet barn i Betlehem.

Som sann Gud ägde Han all makt av evighet. Men det gudomliga är givet åt mänsklig natur, Jesus från Nasaret. Och Gudsonen har avstått från sin likhet med Gud genom människoblivandet.

Tänk ett sådant förunderligt och stort mysterium egentligen! Han som har himlen som sin tron och jorden som sin fotapall - Han fanns i jungfru Marias mage och vilade i krubban. Detta är detta som är evangelium. Eftersom vi syndare inte kunde genom vår lydnad bygga oss en stege tillbaka till Gud så blev Gud människa för att Kristus skulle vara vår bro tillbaka till Honom själv. Vi var skyldiga, men Guds Son, bar vår skuld inför Gud. Vi skulle straffas, men Han lät sig straffas i vårt ställe när Han hängde på korset. Allt detta gjorde Han av kärlek. De händer som format stjärnorna och himlarna spikade vi fast på träkorset. Det ansikte som lyser klarare än solen i härlighet, misshandlade vi. Den mun som uttalat orden som skapade universum gav vi ättika och galla. Gud blev människa i Jesus Kristus, i vårt ställe och så fick den mänskliga naturen som Jesus ägde del av Gudomen.

Bön:
Herre Gud himmelske Fader, när jag begrundar människoblivandet och försoningens mysterium så blir jag stum inför storheten i Din kärlek. Förlåt mig för att jag för ofta klagar på mina små bekymmer när jag ändå genom tron får äga det största och viktigaste, tron på dig. Och tack för allt som du har gett mig genom Din Son. Amen.