Kompromiss med Satan ger oss en annan Kristus och en annan Kyrka än vad Gud vill

"Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."  Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten."  Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud."  Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig."  Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna."  Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom. " (Matt 4:1ff)

De tre frestelserna skulle ge oss en annan Kristus än Han som dog för våra synder.

-       En messias som för egen skull förvandlar stenar till bröd är en Messias som fokuserar på de kroppsliga behoven framför Guds Ord. Jesus hade svarat satan: ” Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun”

-       En messias som underhåller, genom utföra spektakulära hopp från tempelmuren, är ett sinnets sensationsmessias, inte den Messias som säger till Thomas: ”Du tror därför att du ser, saliga är de som tror utan att se”.

-       En messias som kompromissar genom att välja herravälde i världen till priset av att underordna sig satan, är ett kompromissandets messias, och inte den Messias som blir kung genom lidandets väg till korset och via graven och uppståndelsen seger över döden och satan.

Vad blir av kyrkan om Guds barn ger efter för frestelsen istället för att kämpa mot den med Guds Ord.

-       Har inte den kyrka som hellre talar om bröd och social rättvisa, ser till människans kroppsliga behov istället för att förkunna förlåtelsen genom Kristus, fallit för frestelsen?

-       Har inte den kyrka som blandar ihop underhållning med tillbedjan, som hellre vill roa och förströ människor, än att fira gudstjänst, fallit för frestelsen?

-       Har inte den kyrka som kompromissar med sanningen för att man vill bli fler, som filar av på kantigheterna för att inte folk ska ta anstöt, fallit för frestelsen?

Agera inte mot den du är i Kristus!

" Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten."  Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud. Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet.  Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig."  Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." (Matt 4:5ff)

Satan säger åt Kristus att kasta sig utför tempelmuren och förlita sig på änglarnas beskydd, satan säger åt honom att falla ner och tillbe Satan för att få makt över alla riken i och världen.

Inget av detta hör till hans kallelse och uppdrag. Att ägna sig åt bungy-jumping vid tempelmurens utsprång skulle kanske skapa sensation och uppmärksamhet. Han skulle få en hel hop med beundrare som förtrollad av hans uppvisning skulle följa honom, men det skulle inte frälsa någon. Ingen blir ett Guds barn genom sensationella uppvisningar.  Det var inte heller hans uppdrag. Att bli en jordisk kung över alla riken var inte hans uppdrag.

Grunden till frestelsen är att få honom att agera tvärt emot vem han var. Satan försökte förvandla honom till en materialistisk och makthungrig människa, till en syndare.  Det är inte vad han var. Det var inte vad Gud Fadern benämnt honom vid dopet.

Han hade sagt till honom:

”Denne är min Son, den Älskade. " 

Fastetiden under kyrkoåret leder fram till påsken, då man i fornkyrkan förrättade dop. I fastetiden och under påsken får vi påminna oss om den identitet Gud gav oss i dopet.

Genom dopet har Gud förlåtit oss alla våra synder. Han har tagit upp oss till sina barn. Vi är renade genom Kristi försoning och iklädda Kristus själv som vår rättfärdighet. Vi har begravt den gamla människan och uppstått med Kristus. Satan frestade Kristus till att använda sin makt till själviska syften, till att välja bevisa sig för satan, vilket han inte behövde och till att skaffa sig jordiskt konungslig ära. Men han sade nej till den onde.

Satan frestar också oss till allt detta. Då får vi påminna oss om vilka vi är genom dopet, vår nya identitet. Skriften säger:

”Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet…

Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. (Rom. 6:4, 11)

Det berättas om kyrkofadern Augustinus att han innan sin omvändelse besökte både barer och prostituerade. Efter att han blivit omvänd till Kristus så berättas att han gick förbi ett av de ställen han tidigare brukade besöka. En prostituerad kvinna fick då syn på honom, men han såg inte på henne. Hon ropade då: ”Augustinus, känner du inte igen henne du nyss passerade? Det är ju jag!” Han lär då ha svarat: ”Ja, men det är inte jag.”

På samma sätt ska vi tänka. När satan försöker att lura oss att handla som en av hans barn så får vi svara:

”nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.” (Gal. 2: 20)

”om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.” (2Kor. 5: 17)

Dopet påminner oss om vår verkliga identitet. Kristus har försonat oss med Gud genom sitt kors. Genom dopet har vi dött och uppstått med Kristus.

Frestelsen försöker få oss att använda Guds kallelse och gåvor för egen vinning

"Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten."  Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud. Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet.  Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig."  Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." (Matt 4:5ff)

 Satan frestade Jesus att använda sin gudomliga makt själviskt. Det är fortfarande satans strategi när han möter Guds barn. Att vi skall använda Guds gåvor för vår egen njutning, vår egen ära, vår egen lycka, vår egen makt, istället för att använda dem för att tjäna medmänniskan. 

• Om vi begåvats med ett tilltalande sätt, så frestas vi att använda det för att få egen framgång, istället för att använda det för att förhärliga Kristus.   
• Om man begåvats med talets gåva, så kanske man frestas att prata sig till olika fördelar, istället för att göra som Petrus säger i sitt första brev ”Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord.” (1 Petr 4:11). 
• Om man är begåvad med vishet kan man frestas att använda sin hjärna för att verka bättre än andra, istället för att tjäna andra med de gåvor som Gud skänkt.

I öknen hänvisar satan till Guds Sons makt för att få honom att bruka den för egen del. Är du hungrig? Ja, men du kan ju förvandla sten till bröd. Känner du dig ensam, ja, men hoppa nerför muren, det skulle dra stora skaror till dig. Känns det tungt med lidandets väg? Ja, men tänk på att du kan få hela världen att lyda dig, om du tillber mig.

I ingen av frestelserna hänvisar satan till andras behov, utan alltid till de egna behoven. I alla frestelser, uppmanas han agera utanför de ramar Gud gett för människor. Jesus frestas till enkla genvägar.

Visst förvandlade Jesus fem bröd och två fiskar till mat för tusentals människor (Matt 14:17ff.) Men när han själv var törstig bad han en samaritisk kvinna om vatten, han och hans lärjungar blev ibland bjuden på mat hemma hos Lasarus, Marta och Maria i Betania.

De tre frestelserna skulle ge oss en annan Kristus än Han som dog för våra synder.

Den onde försökte förmå Jesus att agera mot den han är

Där, i Juda öken, efter 40 dagars fasta, träder djävulen fram med ett erbjudande.

Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." (Matt 4:3)

Gud Fadern hade vittnat om Sonens gudomliga och konungsliga identitet vid dopet. Satan är listig. Han ifrågasätter honom inte. Han säger: ”Om du är Guds son”. Och han anknyter till den hunger Kristus känner och ger honom förslag på en lösning. Men förslaget att använda sin makt för att skapa mat under en fasta som var i enlighet med Guds vilja är inte i enlighet med hans gudomliga identitet.

Texten vittnar om vem Jesus är. Han är sann Gud och sann människa. Som sann Gud hade han makt att skapa, som sann människa kunde han känna hunger, trötthet, kyla och smärta.

Men att säga att han skulle bryta en fasta av själviska orsaker, var inte att agera som en helig Gud, utan som en svag människa eller som satan själv. Satan försökte få Guds Son att agera mot sin kallelse.

Visst är mat viktigt, men det är inte viktigare än Gud Ord.

”Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun." (Matt. 4: 4)

Grunden i Satans samtliga frestelser var alltså att söka förmå Guds Son att agera mot vem han är.

Varför blev Kristus frestad av djävulen?

"Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."  Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten."  Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud."  Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig."  Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna."  Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom." (Matt 4:1ff)

Kristus blev förd av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen.

Men djävulen träder inte in i handlingen förrän den sista dagen av fastan. Det står att ” när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. Då kom frestaren fram.”

Det var då han var som mest sårbar. Han hade inte ätit på 40 dagar, och var hungrig. Är man hungrig är man svag. Esau sålde sin förstfödslorätt till Jakob för en tallrik linssoppa när han var hungrig.

Men att fasta på Jesu tid betydde att välja hungern frivilligt. Det betydde att frivilligt avstå från mat under en tid. Det betydde inte att stoppa i sig när solen gått ner, som muslimerna gör. ”han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter.”

Man fastade för att kunna fokusera mer helhjärtat på bönen. Moses fastade 40 dagar och nätter när han tog emot budorden på Guds berg Sinai (3 Mos. 34: 37, 28), hela Israels folk fastade på försoningsdagen, då man offrade ett särskilt syndoffer för hela folket (3 Mos 16:1ff), när folket i Nineve ångrade sig och omvände sig till Gud fastade man (Jona 3: 5) och profeten Daniel fastade när han bad för sitt folk i fångenskapen i Babylon (Dan. 9: 3ff.) Att fasta handlade om att avstå för att fokusera på Gud.

Men varför behövde Kristus frestas? Låt oss gå tillbaka några verser i Matteus. Kristus hade i kapitel 3 blivit döpt av Johannes Döparen. Faderns röst hade ljudit från himmelen ” Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." (Matt. 3: 17) Och Gud, den helige Ande hade sänkt sig ner över honom som en duva.

Jesu dop måste ha varit den mest upplyftande händelsen i hans liv. Därefter blir han förd av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen.

Den största händelsen i Elias liv måste ha varit när Gud på berget Karmel sände eld från himlen, som förtärde hans offer och visade att Baalsprofeterna hade fel (1 Kung 18:20ff).  Men omedelbart efter händelsen på Karmel och när regnet kommit tillbaka, sände drottning Isebel bud till Elia och berättade at hon tänkte döda honom. Han blev då så deprimerad att han ”satte han sig under en ginstbuske. Han önskade sig döden och sade: ’Nu är det nog, HERRE. Tag mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder.’" (1 Kung. 19: 4)

Är det inte så att det är just vid höjdpunkterna i det andliga livet, som vi drabbas av de största prövningarna. Just när vi tycker att det går riktigt bra. Det är också då vi är som mest sårbara.

Kristus behövde prövas för att kunna visa sig vara lydig där Adam och människan fallit.

Skriften säger:

”Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas (Adams) olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes (Jesu) lydnad.” (Rom. 5: 19)

Skriften säger också:

”Vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.” (Hebr. 4: 15)