Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre. 1 Kor 1:9
Det finns ingenting större här i livet än att äga gemenskapen med Jesus Kristus. Ingenting. Inte pengar, inte karriär, inte mänsklig kärlek, inte popularitet, ingenting. Utanför gemenskapen med Kristus upplever vi skuld inför Gud, vi riskerar att gå förlorade för evigt, vi kommer alltid att känna en gnagande oro inför döden, vi vet överhuvudtaget inte varför vi är här på jorden, vilka vi är och varifrån vi kommer. Vi kommer kanske att förstå delvis vad som är rätt och fel, men vi kommer inte att känna en stark vilja att alltid göra det
som är rätt. Vi kommer kanske att uppleva kärlek från människor, men vi kommer inte att förstå att Gud älskar oss. Vi kanske kommer att känna gemenskap med andra människor, men när vi överges av andra människor så kommer vi att uppleva en total ensamhet. Ett Guds barn är aldrig riktigt ensam. Han vet att Han har Kristus vid sin sida alltid, även när han vandrar i dödsskuggans dal.
I gemenskapen med Gud så vet vi att vi har ett hemland i himlen vad som än händer. Därför att Jesus Kristus blev offrad på korset vet vi att vi har evigt liv genom tron på Honom. Även om vi kanske inte
tycker att döden är särskilt behaglig så vet vi om vi är i gemenskap med Gud att bortom döden finns bara ljus, liv och salighet. I gemenskapen med Gud har vi en vän som aldrig sviker när andra sviker, som älskar oss, när andra hatar oss, som leder oss rätt, när andra leder oss vilse, som ger oss kraften att lyda även när vi frestas att vika av från vägen.
Allt grundar sig på att Jesus Kristus kom till vår värld och lät sig födas som människa. Han kom hit för att leva det liv som vi misslyckades med att leva och dö den död som vi förtjänade. Han levde
och dog i vårt ställe. Och därför att Jesus Kristus offrades för våra synders skull, därför att hans blod rann för våra synders skull på korset är vi förlåtna.
Bön
Herre, Gud. Alltför ofta värderar jag tillvaron här som mer värdefull än gemenskapen med dig. Förlåt mig när jag tappar perspektivet och påminn mig så att jag förstår och värderar hur oändligt stor gemenskapen med dig är. Amen.
Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. Joh. 6:63
Jesus förklarar att det är Anden som ger liv, köttet är till ingen nytta. Nej, den mänskliga, syndiga naturen kommer till korta. En del kanske tror att man kan komma fram till tron på Kristus genom att klura ut själv, eller hitta vackra drag hos kristendomen. Men Jesus förklarar: den syndiga naturen, köttet, är till ingen nytta. Skall det bli någon sann tro och omvändelse skall det komma till förtröstan på Kristus, att man förtröstar på att Hans dyrbara kropp och blod offrats på korset och har liv genom den tron, då måste Anden, Guds Ande övertyga.
Här stannar många i utläggningen. Det är Anden som ger liv. Det är Anden det hänger på, därför måste vi "komma i andlig hänryckning", "därför måste vi kämpa och bedja om Anden", "därför måste vi i stillhet vänta på att Anden faller", så att vi blir riktiga Guds barn.
Men läs färdigt vad Jesus, säger! Vart skall du gripa om Anden, vart skall du finna Jesus, livet och frälsningen? Jesus säger det till oss klart och tydligt: Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. Anden och livet kommer till oss genom Ordet! Det är genom Ordet Anden gör oss levande!
Bön:
Käre Gud, himmelske Fader. Tack för att du har skänkt oss ditt heliga Ord, så att vi genom det får del av den helige Ande så och att vi genom Anden får lära känna Jesus Kristus vår Frälsare och genom tron på Honom får del av syndernas förlåtelse och får tillväxa i kärlek och lydnad. Amen
Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. 1 Kor. 1:3
När man ser på Kristus så förstår man att Gud är en nådig Gud. När Gud genom sin Ande och genom sitt Ord låtit oss se detta, se vem Gud är, det är då vi blir födda på nytt, det är då vi blir troende, Guds barn, levandegjorda och uppväckta. Det är så man blir Guds
barn, av nåd. Kristus har sonat våra synder, Gud ger oss tron som griper om Guds gåva. Och tron i sig själv är att bli levandegjord, född på nytt, uppväckt från de döda.
Då ser man plötsligt att Gud är en nådig Gud, inte bara en sträng Gud. En Gud som älskat oss så mycket att Han offrat sig själv för oss. Och den som är förenad med Gud genom tron på Kristus är född in i Guds stora familj där Gud är vår Fader. Kristus har vunnit barnaskapet åt oss genom att offra sig själv för våra synder och genom sitt kors och blod vinna förlåtelse åt oss. Han överräcker barnaskapet till oss genom dopet och genom tron på Hans heliga Ord. Litar vi på att vi är förlåtna för Kristi skull så är vi Guds barn genom tron.
Bön:
Gud vår Fader. Jag föddes inte som barn till dig, utan är född i synd. Tack för att du sänt din enfödde Son att vinna syndernas förlåtelse genom sin korsdöd. Tack för att tron på Honom betyder att jag fått tillbaka barnaskapet hos dig. Amen.
"Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv." (Hebr. 2:14-15).
Advents- och jultiden är en lycklig tid för de flesta. Men inte för alla. Somliga upplever onda ting också i denna tid. Sjukhusen står inte tomma under julen, inte heller bårhusen. Döden har ingen respekt för högtiderna. Döden har varit en livets realitet i denna syndiga värld allt sedan Adam och Eva var olydiga mot Gud och genom sin synd förde döden in i världen. Likafullt är inte den fysiska döden det värsta som hände i och med Adams och Evas syndafall. Den eviga döden är en realitet för alla dem som dör med
syndens skuld. Djävulen, som är mänsklighetens ärkefiende, är så smart att han har vänt detta till sin egen fördel. Hans plan är att hålla mänskligheten nere i synden så att han kan ge syndaren lönen för sin synd, nämligen evig död i helvetet. På grund av djävulens verk fyller tanken på döden många människor med fruktan. Några är kanske helt enkelt är rädda eftersom de inte vet vad som möter dem i döden. Andra har en uppriktig fruktan för den eviga döden i helvetet.
I stallet låg Han som är alla syndares räddning och djävulens största rival. Det lilla barnet såg säkert inte särskilt skräckinjagande ut medan det låg där, men Jesus hade kommit för att angripa satan i en dödlig strid. Då striden var över och dammet hade lagt sig, stod Kristus som segrare och djävulens hotelser hade mist sin kraft. Jesus betalade skulden för all synd genom sin död på korset. Syndens lön kan därför inte utkrävas av dem som tror på Jesus.
Kära vän, var inte rädd för döden! Det är ett faktum att du är en syndare, och satan vill använda detta emot dig så mycket som möjligt. Men hans hotelser är maktlösa när det gäller Guds barn. Kristus har tvättat dig ren från alla dina synder och gjort dig helig i Guds ögon. Därför är döden för dig bara en dörr som leder in till himlens härlighet.
Gud vår Fader, gav i nådefull julnatt oss en skatt, övermåttan härlig. För att frälsa oss från nöden steg här ned en kärlek, starkare än döden.
Varför led och dog Jesus? Inte för några egna synder som han hade gjort. Han "blev frestad i allt liksom vi, men utan synd" (Heb. 4:15). Varför blev han då korsfäst? "Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom" (Jes. 53:5,6). "Se Guds lamm, som tar bort världens synd" (Joh. 1:29). "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 Kor. 5:19,21).
Jesus led och dog i vårt ställe. Han bar straffet för våra synder. Så att vi skulle få frid med Gud, d.v.s. genom tron vara skuldfria inför Gud.
Bön:
Herre, Gud himmelske Fader. Jag luras ofta att tro att jag måste sona för mina brott. Tack för att du genom din Ande påminner mig i evangelium att din Son redan sonat för allt. Gör mig stark i tron på Honom så att mitt liv må bringa frukt i kärlek, glädje och frid. Amen.
