Gud kan och vill höra bön!

”Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom” (Lukas 11:11f)

Det finns stora skillnader mellan vår verklighet, i hur vi förhåller oss till varandra, och relationen till Gud.

I berättelsen om grannen som blev väckte mitt i natten för tre limpor bröd, så utgår Kristus från att en viss gästfrihet och medmänsklighet gör att man ger bort tre limpor bröd.

Guds omsorg handlar inte bara om lite bröd. Gud ser till att vi rör oss, lever andas, och får näring på alla sätt. ”han ger liv och anda och allt…åt alla” (Apg. 17:25) Ja, han ger inte bara oss till kroppen utan också till själen. Det är Gud som skänker evigt liv genom tron på Jesus Kristus. Han ger oss

sin helige Ande.

Den granne som måste hasa sig upp mitt i natten för att vara till hjälp, visar nog ingen större entusiasm. Hur annorlunda är det inte med Gud. Han vill att vi skall bedja, inte bara då och då, inte bara ibland. Be alltid, säger Skriften.

Om man ber en människa om något, så är det inte mycket man kan förvänta sig. Vad vi människor kan göra är begränsat. Vi kan inte hjälpa alla med allting, även om vi önskar.

Hur annorlunda är det inte med Gud. Han är allsmäktig. Han kan verkligen göra allting. Han har all makt i himlen och på jorden.

Låt oss därför bedja till honom med ödmjuka hjärtan i förvissning om att han kan och vill höra våra böner.

När Gud svarar nej på vår bön

Det berättas om hur kyrkofadern Augustinus, när han var ung på 300-talet, var oomvänd och icke-troende, att hans mamma, som hette Monika, alltid bad att hennes son skulle omvända sig och bli en kristen. När hon fick reda på att han skulle fara till Italien, så gick hon till kyrkan och bad hela natten att Gud skulle hindra den resan.  Hon tänkte att om han for till det ogudaktiga Rom, så skulle han komma under dåligt inflytande. Om han stannade hemma, så kunde hon påverka honom och leda honom till tro på Jesus Kristus.

Klassisk bild av Augustinus och hans mor Monika.

Gud svarade: nej, på hennes bön. Men när han kom till Italien så skickade Gud den fine biskopen av Milano, Ambrosius, som ledde Augustinus till tro på Kristus. Efteråt var Monika förstås glad att Gud sagt nej till, hennes bön. Hon tackade den allsmäktige Guden som förde hennes son Augustinus till tro.

Ibland säger Gud inte ja till en bön när han ser att ett nej, kanske gynnar oss, eller någon annan, bättre. Men han hör alltid bön.

Kristus säger:

”Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom” (Lukas 11:11f)

Varför svarar Gud inte alltid ja, på bön

Kristus lockar och uppmuntrar oss att komma med våra böner när han idag säger:

”Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.  Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” (Lukas 11: 9)

En fråga som då kanske kommer är: ”om nu Gud är en sådan som vill att vi skall bedja och som lovar att höra våra böner. Varför hör han då inte alltid våra böner som vi vill? Varför blir det inte alltid som vi tänkt oss?”

Svaret är att Gud ibland säger nej, för att sedan säga ja, på sitt eget sätt. Han vet nämligen mycket bättre än vi själva vad som är bra för oss.

Barn till en kung!

Vi inte bara kan och får be till Gud och vänta oss att han hör våra böner, han vill att vi ber honom, han förväntar sig det av oss.  I kraft av dopet är vi hans älskade barn, som hör ihop med Fadern. Han längtar efter att få glädja oss med bönesvar.

Sådan är vår Gud. Gud är en kärleksfull Gud. Han är

fortfarande heliga, stor och mäktig. Men denne mäktige Konung, är vår Fader, kära vänner. Låt oss aldrig glömma det. Vi är barn till en kung.

Han gav oss alla, rättigheter när hans Son dog för oss, han adopterade in oss i sin stora familj när vi döptes. Och för att vi inte ska glömma bort vårt barnaskap så påminner han oss ständigt om det, genom Ordets förkunnelse och altarets sakrament.

Han är min far!

”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom” (Lukas 11: 13)

Om vi kan visa godhet, skulle Gud inte visa godhet? Ja, varför skulle han det? Han är god och vi är onda.

Det berättas om hur en romersk kejsare red med sin vagn i en stor parad genom staden. Jublande folkskaror omgav karavanen som bevakades av legionärer för att skapa ett säkerhetsavstånd mellan folkmassorna och kejsaren. På en plattform satt kejsarens familj och betraktade den ära som visades kejsaren. När kejsaren närmades sig plattformen där familjen satt, så hoppade en ung pojke från plattformen,

sjönk ner rakt genom folkmassan och försökte lura en legionär så att han kunde springa till kejsarens vagn. Soldaten stoppade honom och sa: ”Du kan inte gå dit, pojke. Vet du vem som är i vagnen? Det är kejsaren.  Du får inte gå i närheten av honom.” Pojken skrattade, sen sade han: ”Han må vara kejsaren, men han är min fader”. Sen rusade han i sin faders öppna famn.

Nej, sådana vi är av naturen kan vi inte komma närma Gud, vi kan inte be till honom, vi kan inte begära något av honom. Kristus säger idag att alla människor är onda.

Men kristendomen har budskapet om en Gud som frikänner oss från vår skuld genom att skriva över den på Kristus, Gud Son. 

• Evangelium lär oss att Gud förklarar den ogudaktige rättfärdig i kraft av Jesu heliga liv, lidande, död och uppståndelse. 
• Men, inte bara det, genom det heliga dopet lyfter Gud oss in i sitt rike och klär oss i Kristi egen rättfärdighet. Genom dopet är vi barn till Gud. 
• Och varje gång vi tar emot Kristi sanna kropp och blod i nattvarden förklarar Gud för oss att vi är förlåtna.

Vem kan närma sig den helige Guden?

Gud är den store, han är den som skapat alla stjärnor, planeter och galaxer. Gud är den upphöjde, han är inte lik oss, utan höjd över det jordiska, det begränsade, det materiella, det ändliga. Gud är den helige, han är skild från allt ont, i honom finns bara renhet, sanning, rättfärdighet.

Hans helighet glöder som av eld, så att i sig själv kan ingen syndare bestå inför honom. När Gud gav sin lag på Sinai berg, så skakade hela berget, och omgavs av rök och eld. Ingen utom Moses kunde röra vid berget utan att falla död ner.

Kristus säger :

”Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.  Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” (Lukas 11: 9)

Hur ska man kunna närma sig en sådan Gud? Med bilden av den store och helige och Guden, är det lätt att tänka; ”Gud har nog inte tid med mina små och futtiga bekymmer. Varför skulle jag få något av honom? Han är ju inte ens skyldig mig något?”

Kristus förklarar att vi visst kan be Gud, om vad som helst. Kristus förklarar att om vi människor med vår vanliga gästfrihet och föräldrakärlek kan ge, så har vi inte rätt att säga något mindre om Gud.

Goda vänner eller grannar, kan t.o.m. hjälpa oss mitt i natten, om det verkar akut, t.ex. med bröd eller något annat. Och vanliga människor visar ju, oftast utan ansträngning, omsorg om sina egna barn. Och ändå är vi människor, alla människor, i grunden onda. Skulle vi verkligen ha rätt att säga att Gud inte skulle vilja höra våra böner och besvara dem?

Kristus säger :

”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom” (Lukas 11: 13)Gud har visat sin godhet i Kristus och genom tron på honom kan vi närma oss Gud.