söndag 13 november 2016

Om de som tror på en "ny reformation", en "fullbordad reformation" eller "den sista reformationen"

"Härav kan man lätt förstå, att de falska apostlarna fördömt Pauli evangelium inför galaterna, sägande: Paulus gjorde visserligen en god början, men det räcker icke, man måste gå vidare till högre ting. Så säga de nämligen Apg. 15, 1: Det är icke nog att tro på Kristus, det är icke nog att vara döpt, ni måste också låta omskära er. Ty »Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, så kunnen I icke bliva frälsta.» Detta är så mycket som att säga: Kristus är en god
byggmästare, som visserligen har börjat bygget, men han har icke gjort det färdigt. Det måste Mose göra.
Så säga partiandarna i våra dagar, då de icke kunna rent ut fördöma oss: Lutheranerna ha räddhågans ande, de våga icke öppet bekänna sanningen och taga steget fullt ut. Men det böra vi göra. De ha visserligen lagt den första grunden, som är tron på Kristus. Men till begynnelsen måste komma fortsättningen och slutet. Att fullborda det hela är av Gud givet icke dem utan oss. - Så förhärliga dessa förvända och sataniska människor sin gudlösa predikan och kalla den Guds ord för att kunna göra ont under beteckning av Guds namn. Ty djävulen vill inte vara ful och svart i sina tjänare utan ren och vit, och för att han skall se så ut, framlägger han allt sitt tal under sanningens förevändning och pryder allt sitt verk med Guds namn. Därav kommer det tyska ordspråket: »I Guds namn - så börjar all ofärd.»

Vi böra alltså lägga märke till detta för djävulen utmärkande drag. När han icke kan skada genom att förfölja och förstöra, gör han det genom att ställa till rätta och bygga upp. Han förföljer oss nu med våld och svärd för att röja oss ur vägen, så att han sedan kan icke blott fördunkla utan helt tillintetgöra evangeliet. Men hittills har han icke kommit någon vart. Han har dödat många, som frimodigt bekänt, att vår lära är helig och av Gud, men deras blod har icke sköljt bort kyrkan utan vattnat henne. Då den vägen alltså icke är framkomlig, uppväcker han onda andar, falska lärare, som först gilla vår lära och utbreda den i full endräkt med oss. Men sedan säga de, att vi visserligen gjort en god början, men att det finaste ännu återstår. På detta sätt hindrar Satan evangeliets framgång både från höger och från vänster. Men han gör mera ont från höger genom att bygga upp och ställa till rätta, än vad han gör från vänster genom att förfölja och döda. Vi måste alltså oavlåtligen bedja, läsa, hålla oss till Kristus och hans ord för att besegra den illfundige djävulen, som angriper oss från båda sidor. »Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna» (Ef. 6, 12). " (Luther ur Stora Galaterbrevskommentaren)

lördag 5 november 2016

Är påven och Luther enade nu?


Reformationen firas den 31 Oktober därför att denna dag år 1517 blev startskottet för reformationen, när munken Martin Luther spikade sina 95 teser på slottskyrkan dörr i Wittenberg. Reformationens arvtagare kunde inte underordna sig biskopen av Rom därför att man ansåg att den lämnat tre grundläggande principer. Skriften allena: Det är bara Bibeln som är normerande för den kristna tron. Nåden allena, det är bara av nåd, det vill säga inte på grund av något Gud ser hos människan, som Gud benådar syndare. Tron allena. Det är bara genom tron syndaren tillägnar sig nåden som består i att Gud förklarar syndare rättfärdiga för Kristi skull.

Inga av dessa principer som den lutherska tron baseras på har Roms kyrka erkänt. Inga av dessa principer är vitala för den förkunnelse den Svenska kyrkan står för idag. Betyder det att Luther enats med Rom eller att Rom enasts med Luther, när folkkyrkans ärkebiskop Antje Jackelén och påven Franciskus firade gudstjänst tillsammans i Lunds domkyrka?

Om det vore så hade Luthers och Bibelns lära accepterats av romarna eller Roms lära erkänts av de som kallats lutheraner. Men Rom anser inte att Skriften allena är norm för den kristna läran, utan Skriften plus Kyrkans tradition, nåden är inte Guds nådiga sinnelag, att Gud för Kristi skull tar emot syndare utan avseende på hennes gärningar. Människan skall enligt Rom samverka med Gud för att bli frälst. Nåden är inte Guds nådefulla sinnelag, utan nådekrafter Gud ingjuter genom sakramenten. Det är enligt Rom inte tron ensam som tilllägnar sig Gud nåd, utan en tro formad av
kärlek. Svenska kyrkan lär å sin sida att det är inte Skriften ensam som är norm för Svenska kyrkan, utan Skriften filterad genom historisk-kritisk metod. Kvar blir ett fattig och tomt evangelium, som ingenting har gemensamt med det evangelium Luther och Paulus förkunnade. Eftersom Svenska kyrkan devalverat syndabegreppet och rationaliserat bort helvetet som Guds straff för synd, finns heller ingen nåd att tala om i Luthers och Bibelns mening. För om männkiskan inte är en syndare som förtjänar evigt straff, vad ska hon benådas för? Och om alla människor välkomnas till Gud, varför skulle hon behöva nåd och tro? För Antje Jackelén är Jesus inte Vägen, Sanningen och Livet, utan en väg till Gud. Så är det också för flertalet präster i Svenska Kyrkan. I en jämförande studie av 67 predikoutkast i den tongivande Svensk Kyrkotidning, för kyrkoåret 2008/2009 nämner endast 4 omvändelse medan flertalet av utkasten lutar åt att alla blir frälsta. För Luther var grunden att frälsningen är att tro att Gud är nådig för Kristi skull, men endast genom tron ensam, inte genom tron plus gärningarna (religiös aktivitet).

Det enda man kan säga om mötet mellan biskopen av Rom och Antje Jackelén är att folk som kallar sig lutheraner, men inte är det, blivit sams med den romerska Kyrkan. Den romerska kyrkan som lär samma sak om frälsningen som påven Leo X som den 10:e December 1520 bannlyste Luther och alla hans anhängare. En bannbulla Franciskus ännu inte hävt. Franciskus har inte heller hävt det anatema man lagt på alla dem som tror på frälsningen genom tron allena, genom kyrkomötet i Trient. Det vill säga, den romerska kyrkan förbannar fortfarande reformationes grund. Konciliet i Trient: ”Can. 9. Om någon säger att den ogudaktige rättfärdiggöres genom tron allena och förstår detta så att det därutöver inte behövs någon samverkan från människans sida för att erhålla rättfärdiggörelsens nåd eller att det inte på något sätt skulle vara nödvändigt att människan med sin egen vilja förbereder sig, den vare fördömd (anathema sit). Can. 12. Om någon säger att den rättfärdiggörande tron ej är något annat än förtröstan (fiducia) på den gudomliga barmhärtighet som förlåter synder för Kristi skull, eller säger att man rättfärdiggöres genom denna förtröstan allena, den vare fördömd.” (P E Persson, Kyrkornas bekännelser, Lund 1970, s 33f.)


Det finns fortfarande lutheraner i Sverige. Men de enas inte med biskopen av Rom förrän han tillsammans med sin organisation tar avstånd från alla de villfarelser med vilka han avskurit sig från Kristi Kyrka, och bekänner sig till Skriften allena, nåden allena och tron allena. Endast då kan Kristi Kyrka ta emot villoläraren Franciskus.


onsdag 2 november 2016

Dela eller inte dela på facebook eller internet?

Nej, det var inte Luthers spikande av de 95 teserna på slottskyrkans dörr i Wittenberg som skapade explosionen i Kyrkan som ledde till reformationen!
Nu ska jag vara lite kontroversiell och provokativ. Visst gjorde Luther en fantastisk och hjältemodig insats som satte upp sina teser för att diskutera avlaten. Han satte sitt eget liv i fara och för evangeliet satte han Gud först när han vågade utmana den mäktiga romerska Kyrkan. Men att sätta upp teser på en dörr eller vägg för att diskutera ett ämne var inte alls något ovanligt på den tiden. Det gjorde man ganska ofta
på universiteten när man ville disputera eller debattera ett ämne, utan att det väckte någon större uppmärksamhet. Luthers spikande av de 95 teserna om avlaten kunde om något annat inte inträffade (och Guds försyn förstås) stannat vid en lokal akademisk diskussion med ett par hundra deltagare, eller så kunde någon av hans motståndare rivt ner texten och allt glömts bort!
Så hur uppstod explosionen som ledde till reformationen? Luthers vänner läste teserna och ville sprida dem. Man översatte dem till tyska, tryckte dem i den tryckpress som hade uppfunnits av Gutenberg bara några deccennier tidigare. Innan Gutenberg (tekniken) spreds skrifter mycket långsamt eftersom allt då skrevs av för hand vid klostren. Nu kunde skrifter som sattes i tryckeriena tryckas i tusentals exemplar och spridas snabbt.
Tryckta upplagor av hans teser bekostades av hans vänner och skickades till Leipzig, Nürnberg och Basel och därifrån spreds de vidare. Snart dök det upp versioner av teserna översatta till tyska. Originalet hade varit på latin. Luthers vän Friedrich Myconius skriver senare:
“Knappt 14 dagar har passerat förrän dessa förslag (teserna) var kända i hela Tyskland och inom fyra veckor var nästan hela kristenheten bekanta med dem”.
Så vad vad var det, förutom Guds försyn, det som skapade explosionen som blev reformationen förutom teserna? Svar: 1) tekniken (boktryckarkonsten) 2) att människor spred teserna. Modernt uttryckt skulle man kunna säga att teserna blev ”virala”. Det är ju ett fenomen som vi lärt känna i modern tid, att olika texter som förmedlas på internet (1), av olika personer som vill sprida samma budskap, delar dem (2).
Så, vad har vi att lära av detta? Det finns texter som delas på nätet som läses av tusentals, ja, miljoner människor. Man brukar säga att gammelmedia (tidningar, radio och TV) spelat ut sin roll som opinionsbildare. Människor idag skapar till stor del sin världsbild på information genom alternativa sociala media och nyhetskanaler på nätet.
Inser kristna idag vilken utmaning detta innebär? Det finns jättemånga fina texter på nätet med ett fint klart och tydligt budskap med lag och evangelium. De flesta kristna har tillgång till nätet. Det är en skam att kristna inte delar viktiga evangeliska texter på nätet, utan mödar sig mer om att dela bebisbilder, träningsuppdateringar och trötta kommentarer om sin dagliga vandel.
Hur svårt kan det vara? De flesta kristna har mellan 100-500 vänner på facebook. Om ett biblisk budskap delas på din tidslinje, så får mellan 100 och 500 vänner del av detta budskap (av dessa kan kanske 20 dela det vidare osv osv.). Det var kanske exakt vad de behövde! Är det ett klart och tydligt budskap om Jesus och tron på honom kan det till och med leda till att en annan människa blir omvänd. Kanske ett litet tröstord från Bibeln ledde till att din kristna vän fick precis den uppmuntran han eller hon behövde! Är det någon som tvivlar på att ett bibliskt budskap i textform kan leda till omvändelse, uppmuntran, hjälp, förmaning eller tröst, så vänd dig till mig. Jag kan ge dig många exempel när det hänt på exakt detta sätt!
Det är uppenbarligen svårt, för vissa för att man är rädd för att uppfattas som udda eller religiös av sina okristna vänner eller släktingar. Lyssna då på vad Jesus säger:
”Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna." (Mark 8: 38)
”Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen. Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen.” ( Matt 10: 32-33)
”Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och en man får sina egna till fiender. Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.” ( Matt 10: 34-38)
Om man kallar sig kristen, tro inte att det är oväsentligt om du vittnar eller ej. Och hur svårt kan det vara? Att klicka på en dela-knapp jämfört med att stå inför Roms arena med lejon? Att stå vid en dörr framför en främmande människa eller att skicka iväg ett budskap på internet?
Ja, jag tar illa vid mig när kristna vänner skriver till mig att något jag skrivit om Jesus och frälsningen var bra, eller klickar på ”gilla”, men inte vågar dela det vidare till sina vänner eller i de facebookgrupper som finns, eller varför inte maila ut det. Inte för att jag skrivit budskapet, jag delar också budskap från andra predikanter, utan för att en person anser att ett budskap om Jesus är bra för honom eller henne, men inte unnar sina vänner eller medmänniskor samma budskap!
Evangeliet kan bli viralt. Vi har budskapet, vi har tekniken och vi har miljoner spridare av budskapet. Dags nu att gå från ord till handling. Helt sant, ingen reformation utan Martin Luther, men ingen Luther utan vänner som delar vidare (tryckpress och spridande). Nu är det dags att skippa slö-surfandet, vi har enorma möjligheter att nå människor med evangelium genom nätet.
Ja, jag predikar mycket lag här. Jag vill förstås påminna om att förlåtelsen är vunnen också för en Petrus som inte bara förnekade Jesus tre gånger (Matt 26: 34) utan också fegade ur inför judarna (Gal 2:11-14). Guds sons blod renar från synd. Jesus är försoningen för inte bara våra synder, utan också hela världens. Av nåd är ni frälsta genom tron. Detta glada budskap vill vi väl dela med den värld som Gud älskade så mycket att han sände sin Son till den, för att var och en som tror på honom, inte skall gå förlorad utan ha evigt liv?

tisdag 16 februari 2016

Vart man som vittnen för Jesus börjar

"Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." (Apg. 1:8)

Jesus ville att hans lärjungar skulle gå ut i tjänst. De skulle vara hans vittnen. De skulle berätta för människor vad de hade sett och hört. De skulle visa människor Guds nåd och kärlek. Alla behöver höra om Guds förlåtelse i Jesus Kristus. Men vart ska man börja? Jesus gav dem en plan. De skulle börja i Jerusalem. Det var där som Den Helige Ande skulle komma till dem med sina gåvor av kraft och mod. Sen skulle de gå till de omgivande provinserna, Judeen och Samarien. Slutligen skulle de gå ut i hela världen.

Har du någonsin kastat en sten i en damm i vilken vattnet var blankt som en spegel? När en sten träffar vattnet påbörjas en hel serie ringar på vattnet. Ringarna blir gradvis större och större. Men de börjar alla på stället där stenen träffade ytan. Det är på det sättet som kyrkan växer. Jesus sade till sina efterföljare: Börja här i Jerusalem. Flytta sen längre och längre ut. "Börja där du är" är ett

gott råd för oss också. Börja på din bakgård eller till och med i ditt eget hus. Prata med människor på jobbet, skolan eller på gymmet. Alla av oss har ett nätverk av människor med vilka vi umgås. De är vår första prioritet. Dela de goda nyheterna av Guds kärlek i Kristus med människorna du känner. Låt den Helige Ande jobba med frälsningens glädje i deras hjärtan. Se sedan efter möjligheter att expandera cirkeln. Genom att stödja missionsprojekt i din kyrka hjälper du till att sända vittnen till de platser dit du inte kan gå själv. Med dina böner och stöd för mission på hemmaplan och i världen sprider du evangelium. Allt detta är en del av Jesus plan. Vittnande börjar hemma med människorna du känner. Sedan utvidgas det till att inkludera hela världen.

söndag 14 februari 2016

Att plantera och vattna i världen, i förlitande på att Gud gör resten av jobbet

Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten." (1 Kor. 3:6)

Har du någonsin planterat något men hade inte möjlighet att se om det växte eller inte? För flera år sedan planterade jag en trädgård. Sen flyttade jag till en annan stad. Jag fick aldrig reda på om den nya husägaren underhöll trädgården, om de vattnade och rensade ogräs från tomaterna och potatisen, morötterna och melonerna. Undrar du någonsin om ditt vittnande om Jesus bär frukt? Vad hände med den där grannen som kom till kyrkan några gånger innan hon flyttade iväg? Kollade hon upp namnet på kyrkan som du gav henne? Följde hon sitt eget löfte att gå på lärosamtal med pastorn?

Det finns många tillfällen i livet när vi inte får se resultaten av vårt vittnande om frälsningens goda nyhet.

Den saken borde inte oroa oss. Det oroade inte Paulus. Han hade kommit till Korint på sin andra missionsresa för att predika evangelium. Lukas berättar för oss att han stannade i 18 månader och många kom till tro. Efter att han åkt blev en man vid namn Apollos kyrkans ledare. Men församlingen splittrades i olika grupperingar. En del föredrog Paulus. Andra sa att de var Apollos anhängare. Paulus försökte föra samman dessa grupperingar. Han pekade på att Apollos och han endast var Guds tjänare. Båda gjorde samma arbete. Båda sådde evangeliets frön, en planterade, den andra vattnade. Samtliga välsignelser var endast Guds. Han ensam var ansvarig för att människorna kom till tro. Så är det med vårt vittnande. Vi pratar med våra vänner och kollegor. Vi tar med dem till ett bibelstudium som kyrkan håller. Vi tar med dem till gudstjänsten. Det är att så frön. Det är att låta Ordet ha en chans att slå rot i deras hjärtan. Någon annan kanske vattnar fröna genom att undervisa en här nya kristna människan. Slutligen ber vi att Gud ska göra så att fröet gror.

lördag 13 februari 2016

Att vilja växa i tro

"Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning, då ni nu har smakat att Herren är god." (1 Petr. 2:2-3).
Det är inte nog med att vi en gång har hört evangelium, utan vi måste alltid driva det, så att vi tillväxer. Allt efter som tron är stark skall man sköta var och en och ge var och en föda. Men detta är inte sagt till dem, som inte har hört evangelium, de vet inte vad mjölk eller vin är. Därför tillägger han: då ni nu har smakat att Herren är god, såsom ville han säga: den som inte har smakat det, hans hjärta rör det inte, för honom är det

inte ljuvligt. Men de som har prövat det, de umgås alltid med denna spis och detta ord, för dem är det ljuvligt och välsmakande.
Men att smaka det betyder, att jag av mitt hjärta tror att Kristus har skänkt sig själv åt mig och blivit min egen och att min synd och olycka nu tillhör honom och att hans liv tillhör mig. Då detta får komma in i hjärtat, då smakar det. Ty hur kan jag annat än ha glädje och fröjd därav. Men den, vars hjärta det inte rör, kan inte glädjas däröver. Bäst smakar det dem som är i dödsnöd eller som plågas av ett dåligt samvete, där är hungern en god kock som man säger. Ty hjärtat och samvetet kan inte höra något ljuvligare. Då det känner sitt elände, känner det begär därefter och känner lukten av steken på långt håll. Och det kan inte få nog därav. Därför säger Maria i sin lovsång: "Hungriga har han mättat med sitt goda". Men det smakar inte de förhärdade människorna, som lever i sin egen fromhet och bygger på sina egna gärningar och inte känner sin synd och ofärd.

Ur: "Resekost", Av Martin Luther

Tacksamhet för Jesus!

Han…..började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. Apg. 3:8

När den lame mannen blev helad letade han inte efter den närmsta utgången. Det var inte ett tacksamt handslag med Petrus och sedan ett stressat "hejdå". Istället följde han med Petrus och Johannes in i templet. Han stod till och med bredvid dem nästa dag när Judiska rådet utredde händelsen. Allt det

här visar redan en reaktion från honom, som vår vers summerar med orden "prisade Gud". Vi skulle vilja fråga mannen "Hur länge fortsatte du att prisa Gud i tacksam tro?" Men det svaret ges inte till oss. Det räcker att veta att den här helade mannen använde sitt liv till att tacksamt prisa Gud.
Sent en natt blev en pastor kallad till sjukhuset. När han gick nerför den halvmörka korridoren tillbaka till intensivvårdsavdelningen kolliderade han nästan med en man som hade bråttom ut. Mannen tog tag i pastorns arm och med uppenbar glädje i ansiktet sa han "Hon kommer att klara det. Hon är bättre och hon kommer att klara det." Sen sprang mannen vidare. Pastorn hade aldrig träffat mannen förut och visste inte vem han talade om. Men den mannen hade just tagit emot goda nyheter och var tvungen att dela dem med någon.

Livets högsta syfte är att använda det som den där helade mannen gjorde genom att prisa Frälsaren. Ett sätt att göra det är genom att dela med sig av den bästa nyheten av alla – att på grund av Jesus kan människor klara det. De behöver inte dö utan kan leva för evigt.

Bön:
Herre, när jag håller på med livets dagliga sysselsättningar, använd mig för att berätta för andra om deras Frälsare. Amen.