Sadduceernas lära

”När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!" De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?" Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har! Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg." Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.” (Matt 16: 5-12)

Sadducceerna uppstod vid ungefär andra århundradet före Kristus och uppkallade sig efter prästen Sadok från gamla testamentet, men har ingen annan anknytning till honom mer än till namnet. Kanske för

att många av dem var av prästerlig släkt. Andra hörde till överklassen i landet. Sadduccerna var därför knutna till templet. 

Till skillnad från fariseerna ville man inte avskärma sig från grekerna, utan trodde på ett samarbete, och en samexistens, där man kunde behålla sin judiska identitet och samtidigt leva i den grekisk-romerska kulturen. Man ville alltså samarbeta med den romerska administrationen för att stärka sin makt. Problemet med sadduccernas lära var att inte att man som fariseerna lade till en hela massa egna traditioner, utan att man drog ifrån. Sadduccerna erkände bara de fem moseböckerna, och förnekade både änglar, själens existens, uppståndelsen och domen.

Har då Jesu varningar för ”fariseernas och sadduceernas lära” någon aktualitet idag, eller handlar det bara om historiska rörelser. Svaret är att ”fariseernas och sadduceernas lära” är lika levande idag som för 2000 år sedan, om man sammanfattar de grundläggande problemen med dessa rörelser: fariseerna lade något till bibelordet och sadducceerna drog ifrån något från bibelordet. Alla avvikelser från sann kristendom faller inom dessa två kategorier. Antingen drar man något ifrån bibelordet, eller så lägger man till, medan sann kristendom talar om Skriften allena som grunden för läran.

Aposteln skriver:

”Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger” (1 Kor 4: 6)

Fariseernas lära

”När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!" De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?" Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har! Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg." Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.” (Matt 16: 5-12)

Jesus talar alltså till dem om en andlig verklighet som hade jordiska paralleller. Det finns inget ont med surdeg. Surdeg är en en deg som innehåller levande jäst och mjölksyrabakterier och som används som jäsämne i nyberedd deg vid bakning av bröd. Utöver surdegens jäsningsförmåga ger den bröd längre hållbarhet, bredare smak och bättre struktur.

När Jesus talar om surdegen så använder han en del av dess egenskaper för att tala om en av den falska lärans egenskaper. Osyrat bröd är osyrat bröd, så länge man inte gör något med den. Men om man tillför en liten bit surdeg till bröddegen, så övertar det surdegens egenskaper. Brödet blir genomsyrat av den lilla surdegen. Det bir ett surdegsbröd.

De förstod att han talade om ”fariseernas och sadduceernas lära”. I verserna före dagens text hade Jesus samtalat med några fariseer. Nu varnas de för att ta in deras och sadduceernas lära, så att de genomsyras av den, påverkas av den.

Vad var då ”fariseernas och sadduceernas lära”?

Fariseerna eller som de också kallades: ”de avsöndrade” eller ”de avskilda” uppkom under de tredje århundradet före Kristus som en helgelserörelse med politiska ambitioner. Under mackabeertiden hade grekiskt tänkande och kultur kommit att påverka judarna. Fariseismen var från början en reaktion för att föra tillbaka judarna till Mose lag. Dessa människor hade en stark tro på Gud och Hans Ord, de betonade renhet och lydnad för Guds vilja. Problemet med fariseerna i deras möten med Jesus var att de i sin iver att skydda folket mot brott mot Guds lag skapade egna traditioner. Man förde en muntlig tradition om vad man skulle göra och inte göra. Och ibland kunde dessa principer bli viktigare än t.ex. kärleksbudet och till och med komma i strid med bibelordet.

Jesus sade till dem:

”Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull.” (Matt 15: 6)

Så blir det nästan alltid när man säger mer än vad Bibeln säger, till slut blir principerna viktigare än bibeltexten.

En annan sak med fariseerna var deras människosyn. Man trodde på människan och hennes förmåga. Man trodde att alla människor hade en god och en ond böjelse i sig. Och därför blev laglydnaden inte ett problem, utan en möjlighet. Men om man kan lyda lagen, så blir inte frälsningen helt och hållet av Guds nåd, utan den blir ett samarbete mellan Gud och människa, och risken är att man även här tappar bort hjärtat. Att det är Gud som är Frälsare, inte Gud plus människan.

Jesus förklarade för fariseen Nikodemus att människan är alltigenom syndig: ”det som är fött av köttet är kött”. Och när fariseisk påverkade lärjungar i Johannes 8 förklarar för Jesus:

”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?" (Joh 8: 33)

så svarar Jesus:

”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.” (Joh 8: 34)

Men vi ska också veta att han innan dess hade gett dem evangelium med orden:

”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria." (Joh 8, 31-32) 

Till Nikodemus sade Jesus:

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3: 16)

Underverken pekar mot en större sanning

”När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!" De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?" Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har! Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg." Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.” (Matt 16: 5-12)

Jesus hade nyligen utfört ett brödunder. Han hade bespisat 4000 män, förutom kvinnor och barn. Hur kunde de tro att det var vanligt bröd som var i fokus? Även om det var vanligt bröd och vanlig fisk de hade fått äta av, så handlade brödundret egentligen inte om att äta sig mätt kroppsligen.

Jesus säger idag:

”Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg." ( Matt 16: 9-11)

Även om det är så att det var verkliga bröd och fiskar de fick, och även om Gud bryr sig om ifall vi är hungriga, så handlade brödundret eller några andra under och tecken i Bibeln, om att yttre förhållanden och omständigheter kan ordnas till.

Johannes skriver i slutet av sitt evangelium:

”Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.” (Joh 20: 30-31)

 Det är syftet med tecknen i evangelierna. De var vittnesbörd om att Jesus är Guds Son, för att vi genom tron skall ha liv i hans namn.

Om man tror att poängen med brödundret var bröden, så har man missat hela innehållet. När Jesus hade utfört ett av sina brödunder och folket kommer ut till honom för att be honom att göra ett nytt brödunder så säger Jesus till de:

”Amen, amen säger jag er: Ni söker mig inte därför att ni har sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden och blev mätta. Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill." (Joh 6, 26-27)

Ett tecken visar på en annan verklighet. Han ger de inget nytt brödunder, utan förklarar:

”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” (Joh 6: 35)

Akta er!

”När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!" De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?" Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har! Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg." Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.” (Matt 16: 5-12)

1960 kom en lag mot kvacksalveri¹. Den innebar att ingen fick behandla smittsamma sjukdomar, cancer, diabetes eller epilepsi, eller göra radiologiska undersökningar om man inte var legitimerad läkare. Skälet till lagen var att man vill skydda medborgarna från lurendrejare, folk som inte hade kompetens eller som använde sig av ovetenskapliga metoder från att skada människor. På apoteken får man bara sälja produkter som godkänts av läkemedelsverket.

Ändå dyker det upp annonser här och där som utlovar häpnadsväckande effekter på alla möjliga sjukdomar och olika New Age-terapeuter erbjuder behandlingar med kristaller och magneter. Allt sådant är förstås olagligt, men visar att man inte ska tro allt man hör och läser. Man ska akta sig, eller se upp om man är rädd om sin kroppsliga hälsa. Vi kan oftast lita på beprövad vetenskap. Alternativmedicin blir en chansning som dessutom kan bli dyr.

I Mattus 16 säger Jesus:

"Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!"

Också på det andliga området finns lurendrejare och företeelser som marknadsförs, men som inte är hälsosamma, utan skadliga. Det är inte reglerat i svensk lag om falska anspråk på andlig sanning, men det är förstås reglerat i Bibeln den heliga Skrift.

Aposteln skriver:

”Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem.” (Rom 16: 17)

Jesus säger:

”Akta er”²

Man kan också översätta: ”Se upp”. Han menar, se klart, låt er inte luras.

Låt oss gå till texten. Jesus och hans lärjungar befann sig nära Gallileiska sjön. Han hade utfört sitt andra brödunder och hamnade därefter i en diskussion med fariseerna.

Just nu var lärjungarnas tankar inriktade på det praktiska.

”När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd.” (Matt 16: 5)

Jesus börjar tala om ” fariseernas och sadduceernas surdeg”. Lärjungarna släpper inte detta med maten ur huvudet. De tror att Jesus har något sort brödbakningstips på gång.

”De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?" Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har!

Jesus hade talat om fariseernas och sadduceerna falska lära.

1Lag (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område

2Ὁρᾶτε

Hoppet ger styrka i nuet

”Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning.” (1 Pet 1: 6-9)

Tänk att få glädja sig mitt i det begränsade, mitt i prövningar av olika slag. Det kan bara den som vet att han har något större. Om greven av Monte Christo bara hade den tunga fängelsemuren, och bara kunde se fram emot att dö ensam i den mörka och kalla fängelsecellen, så hade han nog känt att allt var hopplöst. Men han hade hittat en väg ut, och hade fått en karta till en stor guldskatt och log i hemlighet under de åren han arbetade på sin väg ut. Den trista maten, ensamheten och kylan bekom honom inte så mycket längre.

Vi kan uppleva oss ensamma ibland, men är ändå inte ensamma, vi har ju Jesus alltid med oss. Vi kan känna prövningar och motstånd, men vad är det, när vi har en skattkarta i vår hand: ”ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.” ( 1 Petr 1: 4)

Att älska någon man inte ser med sina fysiska ögon

"Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning." (1 Petr 1: 6-9)
 
Hur kan man älska någon man inte sett? Ja, vi har inte sett honom fysiskt, men vi skådar hans bild varje gång vi läser vår Bibel, när vi lyssnar till Guds Ords predikan, tänker på vårt dop eller tar emot hans kropp och blod i nattvarden. Vi skådar en Gud som inte väljer att stanna kvar i sin himmel, utan stiger ner till oss, blir människa, som dig och mig, lever ett heligt liv, det liv vi misslyckades att leva och dör vår död, så att vi inte för evigt

skulle förvisas från Guds ansikte. När stenen rullas från hans grav så är det ett tecken på att våra gravar inte har det sista ordet i våra liv. Vi äger evigt liv och gemenskap med våra Frälsare.

I en värld som gett upp hoppet, så får vi förmedla hopp, hoppet om liv, hoppet om mening, om glädje, om förlåtelse, om tröst. Jesus dog, men han lever. Genom honom får vi leva.

Vi har en livförsäkring i Guds Ord, inte en försäkring om att vi måste fortsätta att träla på i en värld som ändå bryts ner och går under, utan en försäkring om evigt liv och evig salighet.

”ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.” (1 Pet 1: 4-5)

Men det stora ligger inte bara i framtiden. Redan nu kan vi leva i kärleken från våra Frälsare. Det ger oss styrka och tröst i vår vardag:

”Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje.” (1 Pet 1: 8 )

Himlapaj? Pie in the sky when you die?

Den svensk-amerikanske syndikalisten Joe Hill häcklade frälsningsarméns visor om himlen med sin egen sång där han diktar:

"Long-haired preachers come out every night,
Try to tell you what's wrong and what's right;
But when asked how 'bout something to eat
They will answer with voices so sweet:

You will eat, bye and bye,
In that glorious land above the sky;
Work and pray, live on hay,
You'll get pie in the sky when you die."

Alltså du får paj i himlen när du dör, här kan du leva på hö. Joe Hill menade att frälsningsarmén tog bort kampen för rättvisa i den här världen genom att fokusera på himlen i sina sånger.

Men det faktum att kristna har hopp om himlen när vi dör betyder inte att vi är likgiltiga för hur det går i den här världen. Klart vi bryr oss om hur vi har det i den här världen, men genom Ordet och dopet, genom tron på vår Frälsare, så står och faller inte allt på grund av klimatförändringar, krig, inflation, personliga misslyckanden, sjukdom och död.

Vi har gemenskap med den Gud som älskade oss så mycket att han utgav sin enfödde Son, vi har frid med honom, därför att vår skuld betalats genom Guds Son, vi har en mening med våra liv: vår uppgift att älska och tjäna Gud och våra medmänniskor i vår vardag. Genom vår frälsare, står vi renade och förlåtna, inför Gud är vi rena och rättfärdiga. Vi är lika vita som dopdräkten.

Genom att vi tror och förtröstar på Kristus så äger vi allt detta, och dopet och ordet är garanten, nattvarden och avlösningen påminner oss om detta.

Vi vet att om vi slutar tro så faller allt detta ur våra händer, då står vi lika tomma och fattiga som världens människor. Denna tanke kan få kristna att bli oroliga: hur ska jag vara säker på att jag får behålla allt det jag äger genom Kristus?

Dagens text lovar oss:

”Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.” (1 Petr 1: 5 )

Gud har alltså lovat att bevara sin barn, de som ingenting annat vill än att vila i Frälsarens armar, han som så kärleksfullt säger:

”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.” ( Joh 10: 27-29)